RÄDDA SPARBANKSRÖRELSEN 2

Många skyller den nuvarande ledningen i Swedbank för de uppkomna problemen. Jag vill hävda de är bara en produkt av det banksystem som finns och det som sparbankens stiftare skapade. Viktigt understryka också absolut hedrliga män och kvinnor om än lite glada i att kränga många krediter.

Orsaken skall sökas långt bort i tiden nämligen på 1980-talet. Då arbetarrörelsen och bonderörelsen slarvade bort sina banker. Sparbanken var som det fint hette insättarnas bank. Kommunerna och landstingen utsåg ena halvan av huvudmännen och den andra halvan utsåg huvudmännen själva bland insättarna.

De folkrörelseanknutna partierna Soc. Dem och Centern tyckte aldrig det var mödan värt att sätta dit sina främsta representanter i bankens huvudmannakår. Utnämningen av denna grupp gick lite hipp som happ. Det vara inte partiernas främsta företrädare som beklädde dessa poster.

Huvudmannakåren blev ett lätt redskapför målmedvetna styrelseordförande och VD:s händer. Det var då som sparbankernas strukturrationalisering kom ingång med högst tvivelaktiga förtecken. Att något måste göras åt strukturen var en självklarhet. Men strukturomvandlingen hade karaktären en herrlös hund som kommit på drift.

Att skapa en bankstruktur som motsvarade kundernas behov på t.ex bostäder, småföretagens finansiering och jordbrukets kapitalisering var inte det som vägledde utan det var att VD fick en bredare stol att sitta på och ordföranden ett större revir. Oförmågan att samarbeta mellan bankerna var ett kainsmärke.

Den stora strukturförändringen under nittiotalet där det bildades sparbankshybrider utan geografisk plattform kan härledas till att de som skulle ta befälet över sparbanksrörelsen lät den driva vind för våg. Hybrider som första sparbanken, sparbanken alfa och sparbanken Mälardalen med inbördes konkurrens och en näst intill omättlig hunger att ta marknadsandelar la grunden till att rörelsen under finanskrisen på nittiotalet stod på ruinens brant.

Göran Collert sparbanken Sveriges ledare var den ende som i detta sammanhang var klarsynt och skapade en uthållig banstruktur med sammanslagningen av sparbanken och föreningsbanken.

Mitt i den nya storbanken seglade de fristående sparbankerna som oftast starka och lönsamma autonoma planeter. Ombildningen till aktiebolag var en tvingande nödvändighet för att klara bankens kapitalstruktur. Hade Collerts klarsyn fått vägleda banken under ett tiotal år till hade nog Föreningssparbanken stått stark idag.

Den nuvarande krisen skall vi inte bara skylla på expansionen i bl.a Baltikum utan den är mer en funktion av den stora finanskris som hela världen genomgår. I förhållande till en del Amerikanska och Europiska rishögarna är Swedbank välskött. När krisen drar in över Sverige på allvar senare halvan av 2009 är frågan om någon av de större bankerna har muskler att motstå sviterna av kattens svans. Inte ens i bankvärlden kan man göra det indiska reptricket.

Frågan är skulle Swedbank klarat sig bättre utan Baltikumäventyret. Något bättre men inte helt skadefri. Sanningen måste också sägas bankledningen har gjort sitt bästa att skapa en bra bank men haft otur med timingen. Det är inte Swedbank lednings fel att vi har en internationell bankkris.

I grunden är Swedbank en stark bank med sitt bostadsfinansieringsinstitut, jordbruksfinansiering, aktiesparfonder och inlåning från den breda allmänheten. Vägen ur krisen slå vakt om småfolkets förtroendekapital.

Faktum är att det som hände på åttiotalet då man släppte sparbanksrörelsen vind för våg från dem som borde vetat bättre, Soc. Dem, Centern, fackföreningsrörelsen och bonderörelsen är orsaken till dagens kris.

Hur omodernt det än kan låta devisen skomakare stanna vid din läst är den bästa beskrivningen vad mina älskade sparbanker skulle gjort. Sparbanksiden om insättarnas bank som är bästa bank för det inhemska Sverige som bostäder, kommuner, löntagare, bönder och småföretagare skulle varit bankens uppdrag varken mer eller mindre.

Min gissning är att Swedbank hamnar i statelsens trygga famn. Riksgäldens chef Bo Lundgren får axla det otacksamma uppdraget att vara ordförande i banken. Kanske blir Swedbank en aktiesparbank med Ikeamodellen som förebild. Banken ägas av en oupplöslig stiftelse med staten som huvudintressent under många är. Frigörandet från staten sker men tar tid. Man renodlar verksamheten till att bli en osexig sparbank som finansierar småfolkets behov som bostäder, förtagande mm i den lilla skalan.

Sverige behöver en trist men jordnära sparbank. Den bank jag drömmer om är småspararnas kamporganisation. Vi bankens vänner är bönder, fackföreningsrörelsen, löntagare kommuner, småföretagare och pensionärer. Bli bäst i det segmentet är stort.

 

 

Brännelund - Eksjö

 

Lars Håkan Halldin

Maktentillfolket.bloggagratis.se