ISRAEL SEXTIO ÅR

När den judiska staten bildades var det segrarmakterna i andra världskriget som dikterade villkoren. När man upptäckte judeutrotningens konsekvenser var man villig att gör snart vad som helst för att gottgöra Hitlers vidrigheter.

Man kan ju enkelt påstå att behovet av att gottgöra judarna för andra världskrigets pogromer passade England som handen i handsken. Judarna fick sitt Israel och England slapp protektoratet Palestina. Dessutom gjorde man felkalkylen att fick judarna Israel så var man kvitt antisemitismen. Den frågan skulle liksom kapslats in och bli en ickefråga när det nya judiska landet växte fram.

Att backa historien och gissa vad som skulle hänt om inte Judarna via FN och segrarmakterna fått detta gamla Brittiska protektorat är omöjligt men värt en reflektion

Det finns anledning att berätta att Palestina redan under Britterna var en judisk enklav och att det nuvarande Israel redan var ägt av judiska nationalfonden. Vi vet inte men troligen hade det sett något annorlunda ut nu. Troligen hade nationalfondens ambitioner varit ett ägt storisrael så troligen hade mer mark varit i Judisk ägo.

Frågan är hur statsbildningen sett ut? Kanske som nu men med ett betydligt större inslag av araber i Knesset. Det finns ju israeler som både politiskt och religöst tycker att det var en olycka att staten Israel bildades. Kibbutzrörelsen såg ju att deras makt utarmades på detta sätt.

Då är frågan kan en tvåstatslösning fungera. Nej det tror jag aldrig. Det måste bli en stat Israel- Palestina. Jag vet att det på båda sidor finns moderata palatiner och judar som inser detta och arbetar för att frågan skall lösas på detta sätt. Nyckeln heter handel mer handel inom Israel-Palestina.

Vi skall komma ihåg att den ekonomiska tillväxten på västbanken under israelsiska ockupationen var närmare 8% årligen. Detta försvarar inte ockupationen i sig. Nu är tillväxten negativ och i Gaza och på Västbanken breder hopplösheten ut sig.

Den ekonomiska motorn på västbanken var ju de personer som hade jobb i israel men bodde på västbanken. Den möjligheten schabblade Palestina sidan bort genom att sända självmordbombare in i Israel. Till sist var gränsen stäng och detta lät Arafat nöja sig med.

Det är viktigt att komma ihåg att många ur det palestinska ledarskapet har berikat sig själva genom korruption. Tagit brödet ur munnen på sitt eget folk samtidigt som man krävt uppoffringar. Troligen är den Palestinska korruptionen värre än den israelsiska ockupationen.

Men fick sansade palestinier och araber lösa frågan då är inte lösningen en roadmap to Peace utan Trade to Peace. Det är här lösningen ligger det vet varje aktör i Mellersta Östern. Vill man hålla grytan kokande stäng gränserna och skapa martyrskap och armod.

Handel till fred handlar om fyra saker, fri handel, fri rörlighet, tjänste handel och intigrerad ekonomi med schekeln som valuta.

Men i debatten om hur Mellersta Östern frågan skall lösa uppträder diverse svartrockar som ombud för krafter som har andra intressen än fred. Vi måste klarsynt inse att Iran är en antisemitisk stat. Jag har lyssnat på deras president i intervjuer både i CNN och BBC world där han förordar en slutgiltig lösning på judefrågan. Det handlar om att deportera judarna bort från Mellanöstern. Genom krig minska deras numerär.

Så länge vi inte kan lösgöra oss från tron att problemet i Israel-Palestina är en rasfråga då blir det ingen lösning. Judarna är ingen ras lika lite som araber vi är människor. Så länge man inte kan verifiera att den antisemitiska värderingen är död så länge ingen fred på det etablerade politiska planet.

Men kommer handeln igång enligt den modell jag beskrivit då kommer freden som en bonus de sura teologerna, judehatarna och förståsigpåarna kan ta sina roadmaps, biblar, tora och koranen och stoppa i papperskorgen. Framgångskonceptet heter handel för fred. Däri ligger lösningen. När man handlar blir man goda vänner och är rädda om fördelar man uppnått.

Brännelund - Eksjö

Lars-Håkan Halldin

undereken@hotmail.com