LANDSBYGDSUTVECKLING

Under de sista tjugo åren har varje Länsstyrelse och Hushållningssällskap hållet sig med en landsbygdsutvecklare. Gedigna män och kvinnor som brunnit för landsbygden. Åtgärdsprogrammen har handlat om att koka sylt, landsbygdsturism och snickerifabriker.

Jag har tittat igenom ett stort antal landsbygdsutvecklingsprogram hos länsstyrelser, hushållningssällskap, kommuner, och politiska partier. Jag blir förfärad när jag läser dessa program. De goda ambitionerna och de fina visionerna bygger ju på en jordbrukspolitik som danades under 1980-talet.

Jordbruket var en näring som var överflödig. Maten skulle tillverkas någon annan plats i världen där konkurrensförhållandena var bättre än i Sverige. Lantbruksutbildningen på gymnasier universitet minskades. Professorerna på SLU bytte sida och motarbetade de uppdragsgivare de levde på.

Vem minns inte professor Bohlins dödsruna över svenskt jordbruk?

De mest förråade landsbygdsutvecklarna förordade plantera skog på eländet. Andra gick sitt värv till mötes med mer genomtänkta ambitioner. Bygden skulle leva när man inte längre kunde leva på jordbruk.

Nu är tiderna annorlunda. Jordbruket tjänar pengar. Varje kvadratmeter mark behövs. Nu går min gamla politiska devis i uppfyllelse all åkermark skall brukas. Jag känner mig faktiskt lycklig när jag läser de orden. Lika fantastiskt är det nu på våren när de stora ”skitkärrorna” rullar förbi. Det luktar gödsel då vet man nu lever landsbygden.

Men alla de storslagna landsbygdsutvecklingsprojekten. Ja ingen bonde har tid med det nu. Nu skall jorden brukas, företaget utvecklas, maskiner underhållas och lagerrationalisering i ladugården. Lite fler kor. Man ser hur det växer.

Bönderna

ÅKER TILL DEN GAMLA MASKINHALLEN OCH PUTSAR UPP SINA GAMAL TRÖSKOR. 15 FOT FYRTIO ÅR PÅ NACKEN.

Spannmål är alldeles för värdefull för att inte sås och kördas.

Men ve och fasa landsbygdsutvecklingsprogrammen de konkurrerar ju med ett jordbruk som tjänar pengar. Kvar blir några hyllmeter pärmar. Någon liten våtmark. Jo en sak landsbygdsturismen lever kvar. Bo på landet under semestern och Bed and Breakfast. Det har kommit för att stanna.

Nu återgår till bonden till det jag trycker de alltid varit bäst på spannmål, sockerbetor, oljeväxter, vall, kossor kött och grisar. Kärnverksamheten.

En viktig del i satsningen på kärnverksamheten man åker på färre bondepolitiska möten och får lära sig vad man skall tycka är rätt och fel i bondevärlden. Ny tycker man en sak det som växer bäst på åkern, det som mjölkar bäst i stallen och ger mest kött per kilo insatt foder det är rätt bondepolitik.

Arronderingen blir viktig nu. Här i Småland är det klart lönsamt att slå samman några åkerlappar. En och annan stenmur får offras. Schakta bort någon åkerholme. Kossorna ut i hagen som förr.

Jag brukar njuta vid tanken på att man tagit bort trädan. Vet ni hur mycket syre trädan producerar oändliga mängder. Andas in njut av vad ert odlande arbete bidragit till. En ordinär spannmålsåker binder i varje fall 20 ton/ha CO2. Odla marken är ett viktigt miljöarbete. Det kallar jag landsbygdsutveckling.

Vet ni att ni sitter på energiguld, halm, vall, och gödsel allt detta behövs när vi skall utvinna framtidens bränslen.

Fundera redan nu hur du skall bli framtidens energileverantör. Det kallas landsbygdsutveckling.

Ja allt detta ingick ju inte i landsbygdskonsulenternas arbetsbeskrivning. Ok en hel del av landsbygdsutvecklingen har kommit för att stanna. Främst de åtgärder som bildar synergier med ett jordbruk som satsar på kärnverksamheten.

Landsbygdsutvecklarna och solitärträdskonsulenten tackar vi för gott jobb de har gjort sittpermittera dem ge dem avgångsvederlag. Nu behövs det framtidsinriktade jordbrukare.

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende Centerpolitisk debattör.

undereken@hotmail.com

VI SKALL INTE DELTA I PEKING OS

Kina är en rå diktatur det har de visat med all tydlighet dessa dagar. Övergreppen i Tibet och andra platser inom landet mot civilbefolkningen är mycket obehagligt.

Nu har man fängslat en journalist som gett några harmlösa intervjuer. Brott mot staten ger tre och ett halvt års fängelse. Hans hustru sätts i husarrest. Man häpnar

Journalister måste ha ackreditering för att kunna resa i Kina. Bara det är så osmakligt att det skulle leda till en bojkott.

Utvecklingen av AIDS i Kina hemligstämplas. Avslöjasjukdomens riktiga utbredning är ett brott mot staten.

Summariska rättegångar, dödstraff och ett politiskt förråat system. Jag upplever att nu är gränsen nådd.

Kina försöker putsa upp sin fasad och låtsas vara ett framtidsinriktat samhälle tyvärr ger de putsade fasaderna obehagliga associationer. OS i Berlin skedde under samma inramning. Obehagligt mycket obehagligt.

Men idrottsvärlden uppträder som barnsliga sårade oskulder vi är idrottsmän tar inte ställning politiskt. Det är tyvärr att smutsa ned idrotten till något mycket obehagligt. Kom ihåg att idrottsrörelsens organisation växte fram parallellt med andra stora folkrörelser som arbetarrörelsen och bonderörelsen. Idrott var inte något förbehållit överklassen.

Men svenska idrottsledare skelar med ögonen och verkar oskuldsfulla.

Jag brukar få argumentet att Jessie Owens vann i Berlin och att det var en kraftfull manifestation för mänskliga rättigheter och ett slag i ansiktet på Hitlers rasläror.

Tyvärr är jag rätt övertygad om att hade idrottsvärlden vetat hur chikanerad Hitler hade blivit hade han inte fått sätta sin fot på någon löparbana än mindre på prispallen. Han hade dessutom USA i ryggen. Annars hade inte idrottens påvar vågat chikanera vilddjuret Hitler.

Jag mins en dag i Stockholm då idrottens företrädare inför Sveriges kandidatur till Vinter OS skulle besöka kanslihuset. Jag trodde inte mina ögon. Varje företrädare kom i en egen limousin. Inte var det idrottsklädda atleter nej det var den yppersta överklassen som företrädde idrottsvärlden. Jag insåg då att idrottsrörelsen går mot sin egen undergång med ett ledarskap som inte bryr sig vitten om idrottens verksamhet längst ut i denna stora organisation.

Idrott är broderskap och jämlikhet det är idrottens yttersta mening. De som leder internationella Olympiska kommittén är överklass som inget har med breddidrott att göra.

Inget skall störa dessa nobla herrar och damer de säljer idrotten till varje pris. Diktaturer och andra osmakligheter ser Olympiska kommittén mellan fingran på.

Vi ser övergrepp i realtid, människor dödas, avrättas fängslas, och sätts i husarest. Olympiska kommittén ser inget hör inget. Jag är rätt övertygad om inte idrottsrörelsen sättar ned foten nu och säger flytta OS till Athen där det hör hemma då tappar idrottens sin breda folkliga förankring. Det blir gladiatorspel utan folkets förtroende.

Inte kan en samhällsmedveten småbarnsförälder sätta sina barn i en idrottsrörelse som blundar för övergrepp mot mänskligheten. Om man har tolerans mot politiska hemskheter vilken tolerans har man då inte för hemskheter inom den egna organisationen jag frågar bara??????

 

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

 Lars Håkan Halldin

Oberoende Centerpolitisk debattör.

undereken@hotmail.se

LÅT AP FONDERNA TA ÖVER STATSFÖRETAG

Alliansens löfte om att sälja ut delar av statsföretag till aktiemarknaden har inte rönt folkets gillande. Merparten av svenska folket säger nej till detta förslag. Knappt trettio procent av väljarna tycker det är ett bra ide.

Som iakttagande ekonom måste man fråga sig vilka de rationella skälen är till denna försäljning. Den grundläggande tanken bör ju vara att staten skall tjäna pengar på affären. Men analyserar man det bokförda värdet av företagen mot den försäljningslikvid man kan få in är vinsten liten.

I och med att staten inte redovisar en balansräkning som speglas i resultaträkningen kan den ansvarige ministern med gott fog påstå att det ger staten 300 nya miljarder men så är inte fallet.

Skall man värdera dessa företag till ett bokfört värde på statens balansräkning torde värdet vara närmare 200 miljarder. Den maximala vinsten som staten kan göra är ett hundra miljarder eller mindre. Detta framgår aldrig i debatten när man talar om försäljningen. Försäljningen har lite av dubbel Italiensk bokföring över sig.

Tyvärr gjorde man en politiskt felaktig kalkyl när man i valrörelsen lovade att sälja dessa företag.

De ideologiska motiven åberopas att staten inte skall äga rörelsedrivande företag. Det kan äga sin riktighet om man ställer principen att risken finns att staten ger sig ut och börjar socialisera företag. Eller köpa upp företag av politiska skäl. Den tidsepoken försvann när man skrotade löntagarfondstanken.

Motivet att privata ägare skulle vara bättre än staten som ägare äger heller inte sin riktighet. Företagen är redan idag självspelande dragspel som ger stora intäkter till statskassan och går oförskämt bra.

Risken är ju uppenbar att flera av företagen blir uppslukade i s.k strukturaffärer. Sådana företag är t.ex Nordea, Vin & sprit, SBAB med flera. Vid ett sådant scenario blir mångfalden och konkurrensen mindre. Försäljningen av Telias aktier visar på att de stora värden dessa företag betingar inte kan sväljas av kapitalmarknaden utan vidare och risken är att köpeskillingen blir lägre och folkhushållet gör en förlust på affären.

Bara för att man skall genomdriva en politisk princip får det ju inte kosta hur mycket som helst.

Det är ju också på det viset att vi med historiens perspektiv vet att vi med skattebetalarnas pengar köpt, byggt upp och omstrukturerat dessa företag. Det som nu sker när företagen är goda kassakossor är ju att skattebetalarna får tillbaka sina utlagda pengar.

Motivet att man skulle betala av på statskulden med dessa pengar låter sig inte göras i en handvändning. Lösa utlandsskulden på ett bräde skulle inte vara möjligt det skulle kunna skada den svenska kronans trovärdighet genom valutautströmning. Återköpa statsobligationer från dem som äger dessa värdepapper kan bli ytterligare en kostsam affär. När stora mängde obligationer återköps finns risken att värdet stiger avsevärt. Den lilla vinst som staten gör på värdet mellan försäljningslikvid och bokfört värde kan om inte regeringen ser upp ätas upp och bli en förlust.

Då är frågan vad gör vi? Grundregeln borde vara sitt still i båten gör inget. Men det kittlar i de ideologiska nerverna att uträtta något. Frestelsen kan bli för stor. Att man lockas ut på dåliga affärer med grumliga motiv.

Det enda motivet till att staten inte skall äga företag är att politiker är dåliga försäljare av företag läs dåliga affärsmän. De ser inte till likviden utan styras av motivet att bli omvalda i nästa val.

Vad skall vi då göra med statsföretagen min enkla slutsats är för över dem till det allmänna pensionssystemet till bokfört värde. Sedan är det upp till AP-fonderna att avyttra, förvalta dem eller vilket gud förbjude öka ägarandelen därför det är en bra affär för landets pensionärer! Fonderna får på samma sätt som man opererar på kapitalmarknaden för aktier agera likartat med de statliga företagen. Sedan har vi ju i varje fall tre företag eller rättare sagt fyra som inte skall säljas det är LKAB, Vattenfall, Telia-kopparnätet och SJ.

Men även dessa skulle vila tryggare i AP-fondsystemet än att lyda direkt under regeringens hank och stör.

In vändningen mot detta förfarande är ju ett det finns begränsningsregler hur mycket AP-fonderna får äga i ett och samma aktiebolag men där kan man låta lagstiftaren skapa en Lex-statsföretag en lag som innebär att AP-fonderna får äga statliga företag.

Jag kan inte slita mig från att jag hyser ett större förtroende för AP-fondernas förvaltning av statsföretag än regeringen. De skulle kunna avyttra delar eller hela företag på ett bättre och mer affärsmässigt sätt än regeringen.

De som idag håller i försäljningen är inte klåpare men de drivs av ideologiska principer och godtrogenhet och det är inte svenska folket och skattebetalarna betjänta av.

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende Centerpolitisk debattör.

undereken@hotmail.se