LÅT AP FONDERNA TA ÖVER STATSFÖRETAG

Alliansens löfte om att sälja ut delar av statsföretag till aktiemarknaden har inte rönt folkets gillande. Merparten av svenska folket säger nej till detta förslag. Knappt trettio procent av väljarna tycker det är ett bra ide.

Som iakttagande ekonom måste man fråga sig vilka de rationella skälen är till denna försäljning. Den grundläggande tanken bör ju vara att staten skall tjäna pengar på affären. Men analyserar man det bokförda värdet av företagen mot den försäljningslikvid man kan få in är vinsten liten.

I och med att staten inte redovisar en balansräkning som speglas i resultaträkningen kan den ansvarige ministern med gott fog påstå att det ger staten 300 nya miljarder men så är inte fallet.

Skall man värdera dessa företag till ett bokfört värde på statens balansräkning torde värdet vara närmare 200 miljarder. Den maximala vinsten som staten kan göra är ett hundra miljarder eller mindre. Detta framgår aldrig i debatten när man talar om försäljningen. Försäljningen har lite av dubbel Italiensk bokföring över sig.

Tyvärr gjorde man en politiskt felaktig kalkyl när man i valrörelsen lovade att sälja dessa företag.

De ideologiska motiven åberopas att staten inte skall äga rörelsedrivande företag. Det kan äga sin riktighet om man ställer principen att risken finns att staten ger sig ut och börjar socialisera företag. Eller köpa upp företag av politiska skäl. Den tidsepoken försvann när man skrotade löntagarfondstanken.

Motivet att privata ägare skulle vara bättre än staten som ägare äger heller inte sin riktighet. Företagen är redan idag självspelande dragspel som ger stora intäkter till statskassan och går oförskämt bra.

Risken är ju uppenbar att flera av företagen blir uppslukade i s.k strukturaffärer. Sådana företag är t.ex Nordea, Vin & sprit, SBAB med flera. Vid ett sådant scenario blir mångfalden och konkurrensen mindre. Försäljningen av Telias aktier visar på att de stora värden dessa företag betingar inte kan sväljas av kapitalmarknaden utan vidare och risken är att köpeskillingen blir lägre och folkhushållet gör en förlust på affären.

Bara för att man skall genomdriva en politisk princip får det ju inte kosta hur mycket som helst.

Det är ju också på det viset att vi med historiens perspektiv vet att vi med skattebetalarnas pengar köpt, byggt upp och omstrukturerat dessa företag. Det som nu sker när företagen är goda kassakossor är ju att skattebetalarna får tillbaka sina utlagda pengar.

Motivet att man skulle betala av på statskulden med dessa pengar låter sig inte göras i en handvändning. Lösa utlandsskulden på ett bräde skulle inte vara möjligt det skulle kunna skada den svenska kronans trovärdighet genom valutautströmning. Återköpa statsobligationer från dem som äger dessa värdepapper kan bli ytterligare en kostsam affär. När stora mängde obligationer återköps finns risken att värdet stiger avsevärt. Den lilla vinst som staten gör på värdet mellan försäljningslikvid och bokfört värde kan om inte regeringen ser upp ätas upp och bli en förlust.

Då är frågan vad gör vi? Grundregeln borde vara sitt still i båten gör inget. Men det kittlar i de ideologiska nerverna att uträtta något. Frestelsen kan bli för stor. Att man lockas ut på dåliga affärer med grumliga motiv.

Det enda motivet till att staten inte skall äga företag är att politiker är dåliga försäljare av företag läs dåliga affärsmän. De ser inte till likviden utan styras av motivet att bli omvalda i nästa val.

Vad skall vi då göra med statsföretagen min enkla slutsats är för över dem till det allmänna pensionssystemet till bokfört värde. Sedan är det upp till AP-fonderna att avyttra, förvalta dem eller vilket gud förbjude öka ägarandelen därför det är en bra affär för landets pensionärer! Fonderna får på samma sätt som man opererar på kapitalmarknaden för aktier agera likartat med de statliga företagen. Sedan har vi ju i varje fall tre företag eller rättare sagt fyra som inte skall säljas det är LKAB, Vattenfall, Telia-kopparnätet och SJ.

Men även dessa skulle vila tryggare i AP-fondsystemet än att lyda direkt under regeringens hank och stör.

In vändningen mot detta förfarande är ju ett det finns begränsningsregler hur mycket AP-fonderna får äga i ett och samma aktiebolag men där kan man låta lagstiftaren skapa en Lex-statsföretag en lag som innebär att AP-fonderna får äga statliga företag.

Jag kan inte slita mig från att jag hyser ett större förtroende för AP-fondernas förvaltning av statsföretag än regeringen. De skulle kunna avyttra delar eller hela företag på ett bättre och mer affärsmässigt sätt än regeringen.

De som idag håller i försäljningen är inte klåpare men de drivs av ideologiska principer och godtrogenhet och det är inte svenska folket och skattebetalarna betjänta av.

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende Centerpolitisk debattör.

undereken@hotmail.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

KRÄFTPREMIÄREN  7 augusti kl 17.00 Att ha en kräftskiva är i det närmaste en plikt. Bjud in barnen med familjer och goda vänner mm och gör något trevligt. Kräftpremiären är Sveriges mytomspunna nationalhögtid nr två under sommaren. Göra en fest d...

EN SUPERJAS I SKOGEN Svensk landsbygd behöver en trovärdig försvarspolitik som vilar på förtroende i omvärlden Nu vill regeringen tillsätta en kommitté som skall se över försvarets kostnader för att få råd med SuperJas. Försvarets kostnader skall s...

  Jag tycker vi skall få slut på dessa evinnerliga krig mellan kyrkan, skolan och samhället. Vi skall ha ett profant samhälle skolan skall inte ta ställning religöst. Gå till sina fädners kyrka och sjunga de vackra sommar- eller julpsalmerna bli vä...

  MIDSOMMARAFTON DEN 22 juni ANNO 2012 Midsommarafton är Sveriges nationalhögtid/ nationaldag. Någon toker har hittat på att vi skall fira vår förste diktator och någon obskyr grundlag den 6 juni.   Denna efterlängtade solen kommit tillbaka o...

VI HAR EN EU-MINSTER SOM INTE KAN JORDBRUK   Sverige har en EU-minister som uttalar sig om jordbruket glatt och okunnigt. Jag vill kära Birgitta med varsam hand vägleda dig genom den jordbrukspolitiska snårskogen.   Den nya EU-politiken forma...