Vart är världen på väg

Jag är djup pessimist vad det gäller den politiska kraften att rädda miljön. Kan man tillåta att det fiskas 750 ton Torsk i våra vatten när man vet att Torsken är i princip utrotad. Då är jag rätt övertygad om att man kommer fatta likartade beslut på andra områden som t.ex koldioxid halterna i atmosfären. Även när man kommit till för vår planet en dödlig nivå finns det andra krafter som kommer tillåta tokigheterna fortsätta.

Man har borta i Bali fattat beslut om att man skall träffas och förhandla om ett nytt Kyotoavtal i Köpenhamn 2009. Man har skrivit under ett papper att man är överens om att bekämpa koldioxidutsläppen. Det är allt.

Nästa fråga som infinner sig vilka styrmedel är man villig at ta till för att klara detta. Styrmedlen måste vara lika över hela världen annars flyttar problemen sig till de platser där villkoren är bäst.

Jag vill beskriva för dig som läsare att detta med utsläppsrätter är en rätt verkningslös historia om man inte gör det mycket kraftfullt och riktat.

Till bilden hör att om du jämför de prishöjningar i begränsande syfte som utsläppsrätterna åstadkommer innebär det att det är en rännil i Kattegat.

När oljan går upp från t.ex nittio dollar fatet till ett hundratjugo dollar är det mer verkningsfullt än alla utsläppsrätter i världen. En sådan kraftig riktad prishöjning via miljöpolitiska åtgärder vågar ingen politiker ta. I det perspektivet är utsläppsrätter tyvärr ett skämt.

Är det någon som tror att politiker i EU skulle våga höja bensinpriset från 9 kronor litern till 13 Skr litern. Det är vad marknadskrafterna har åstadkommit under de senaste åren. Det skulle betyda att bensinpriset skulle höjas från nuvarande 13 Skr till 16 Skr litern. Den politikern finns inte. Vill vi begränsa utsläppen från transportsektorn krävs ett literpris på ca 20 Skr litern. Det är en fråga om att stå upp för vad som krävs inte prata. Det finns andra bra bränslen sätt dem i produktion.

En viktig del i denna miljöpolitik är att avsätta stora resurser till järnvägen blir det för dyrt att köra bil då måste det vara billigt att åka tåg. Lyssnar man på finansminister Borg som tycker investeringar i Järnväg är direkt dålig. Så några pengar till järnvägsutbyggnad blir det inte.

På nyhetsplats kan vi läsa att Japan återupptagit fisket av Humbackval i vetenskapligt syfte. Man avser att fånga femtio valar. Alla vet att bestånden av dessa valar är begränsade. Men enskilda länder egoism överskuggar förnuftet. Norge lär inte vara sena att följa efter.

Man motiverar det med kulturella och näringspolitiska skäl. Fiskarna och valfångarna kan inte gå under då får hellre havets mångfald offras.

I vårt närområde har nyligen EU fastställt fiskkvoten till 750 ton torsk med vissa begränsningar om fiske vid lekperioder och dylikt. Samtidigt säger våra vetenskapsmän det finns inga Torskyngel i Kattegatt.

Politikerna vågar inte ens tala ur skägget. Visst är årets kvot en sänkning med närmare åtta procent men vad gör det när det inte finns någon Torsk att fiska. Man måste som lekman fråga sig hur står det igentigen till å förståndets vägnar på dessa som fattar sådana beslut.

Ingen har synat de fiskekvoter som gäller för Sydatlanten och Medelhavet. Samma tokighet där kvoter på fisk som inte finns.

Det skriks i högan sky över t.ex produktion av etanol. Men denna produkt har en stor fördel den kräver odlade ytor. Oljeindustrin avsätter mer kapital att bekämpa alternativa bränslen än vad EU avsätter för bättre miljö.

Gröna odlade ytor som läggs under plogen kultiveras och underhålls binder koldioxid. För varje liter etanol som produceras på denna jord binds mer koldioxid i den recirkulerande processen än vad som släpps ut. Den recirkulerande koldioxiden blir vår smala räddning. I väntan på ett väte och el löser problemet i transportsektorn.

Men du säger mat skall man äta inte elda upp i bilmotorer. Ja du har rätt. Men just nu har politikerna fattat beslut att man skall fiska upp den sista maten ur haven det är ändock värre när vi fortfarande har svält i världen. De gröna ytorna räcker till mat och skapar välstånd bland breda folklager.

Vad är lösningen på problemen ja det är tyvärr en enda sak oljpriset stiger till sådana nivåer att det under inga omständigheter går att använda fossila bränslen i transportsektorn.

Analyserar man siffrorna hur mycket olja man pumpat upp ur moder jord och hur snabbt vi konsumerar olja är den slut mellan 2100 - 2200. Naturligtvis lär det inte gå på det sättet. Priset på olja stiger till nivåer där den inte kan användas som bränsle i transportsektorn. Det är pinsamt att oljepriset på grund av oljebrist blir miljöpolitikens främsta verktyg.

I USA hur motsägelsefullt det än kan låta är de alternativa energiformerna på framväxt. Inte nog med det är där utvecklingen går snabbast. Etanolen växer så det knakar och koldioxidutsläppen minskar om än från en hög nivå. USA:s politiker har insett de är för fega att tillskapa regler med utsläppsrätter utan går andra vägen lagstiftar om hur mycket skit man får släppa ut och det är mycket lite.

Våra politiker slår sig för bröstet och säger nu tar vi i problemen på allvar. Det gör de inte. Deras horisont är att bli omvald då är koldioxiden i luften och Torsken i Kattegatt en marginell bisak.

Detta är 2008 års stora fråga.

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com