Lars-Håkan!

Tack för ditt e-brev om bland annat livsmedelsproduktion. Du skrev ursprungligen till handelsministern och biståndsministern men eftersom det är jag som har hand om livsmedelsfrågorna kommer svaret från mig.

Jag håller med dig om att de kraftigt stigande livsmedelspriserna har fått allvarliga konsekvenser. Situationen är särskilt allvarlig för de livsmedelsimporterande u-länderna. Därför är det viktigt att vi hittar åtgärder för att mildra de omedelbara negativa effekterna för hungriga människor.

Vi får dock inte glömma att högre livsmedelspriser innebär möjligheter för jordbrukare i u-länder att förbättra sina livsvillkor på lång sikt. Höga priser gör det lönsamt för fler att odla och detta leder i sin tur till ökad levnadsstandard och tillväxt.

På kort sikt måste u-länderna stödjas med ekonomiskt bistånd. På längre sikt är det nödvändigt med investeringar i jordbrukssektorn i utvecklingsländerna och att göra jordbruksmarknaderna i hela världen mer öppna, med färre restriktioner och tullar.

Ett avslut av WTO-förhandlingarna i år är en avgörande del av en långsiktig lösning. Det måste prioriteras. Världen behöver mer handel - marknadsorienterad och rättvis - för att möta nuvarande och framtida utmaningar, bland annat i form av ett ökat livsmedelsbehov. Många länder har infört exportrestriktioner av olika slag. Det leder till mindre handel och försvårar dagens situation ytterligare.

Den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken liksom produktionsstödjande politik i andra länder har delvis bidragit till den rådande situationen där politiken trubbat av marknadens signaler. Regeringen har under mycket lång tid pekat på fördelar av ett marknadsanpassat jordbruk. Vi har inom EU gjort stora framsteg i det avseendet och jag ser det som självklart att vi fortsätter på den inslagna vägen. Det nuvarande höga prisläget skapar goda möjligheter att fortsätta reformera den gemensamma jordbrukspolitiken.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson
Jordbruksminister

MITT BREV TILL JORDBRUKMINISTERN

VÄRLDENS LIVSMEDELSFÖRSÖRJNINGEN OBEHAGLIG SANNING

Världen står inför en genomgripande livsmedelskris. Politikerna världen över säger de blivit tagna på sängen. Det är en lögn och undanflykt. Vi har politiskt, i vårt land, EU och globalt tagit politska beslut för att minska jordbrukets produktion och därmed subsidierna till jordbruket.

Nu när denna politik fungerar - det finns inga överskott och subsidierna från konsument till bonde är små då börjar man klaga. Just de politiska beslut man tagit har lett till överskotten är borta och konsumenten får betala vad det kostar. Dessutom är en funktion av den förda politiken att de som inte har köpkraft får inget köpa. Sanningen är ju den att man inte får köpa om man inte har pengar så fungerar en marknadsekonomi. Nu måste världssamfundet betala för att mätta svältande munnar. Innebörden av den politiken blir att nu blir jordbrukspolitiken riktigt dyr. Det är inte frågan om miljarder utan biljarder som världens skattebetalare får betala.

Råvarorna har blivit mycket dyrare under de senaste åren. Så dyra att det förorsakar upplopp, våld och politiska kriser i många länder. Världsbanken och FN:s livsmedelsorganisation varnar och manar till att frågan måste få en lösning. FAO:s chef har gått så långt att han kräver FN tar upp frågan i säkerhetsrådet. Alla initiativ är välkomna men frågan löser sig inte bara om att man diskuterar den i internationella forum. Det krävs resoluta åtgärder av strukturell karaktär. I de länder där förutsättningar finns för ökad produktion måste de inre regleringarna om företagande och handel tas bort. I många av Afrikas länder krävs närmare femton tillstånd för att få odla och framförallt handla med mat Varje tillstånd kräver sin dusör av mutor. Inget händer.

Problemet skapades 1985 och 86. Då kom OECD med sin uppseendeväckande rapport om hur stort stödet till jordbruket var via skatten och priserna. Man hävdade med rätta att något måste göras åt strukturen på stöden och jordbrukets produktion. Man drog fel slutsatser priset på jordbrukets råvaror skulle genom avreglering sänkas och produktionen koncentreras till tredje världen. Jordbruket var en näring som inte behövdes. I den industrialiserade världen skulle man med olika omställningsstöd avveckla jordbruket.

Den utveckling som vi nu ser är en funktion av att EU och världens jordbruksstöd omstrukturerats och inga andra mekanismer har kommit till som håller produktionen uppe. Den centrala förändringen som skedde kan beskrivas rätt enkelt. Gränsskydden, exportstöden, lageransvaret och inlösenmekanismen avskaffades och gjordes verkningslös. Detta gäller framförallt mekanismen politiskt satta priser på spannmål. Priset på spannmål sattes till under 90 öre kilot. Det var när denna mekanism ändrades både i EU, USA Cairnsgruppen med flera länder som man bokstavligt tog bort korken och släppte anden ur flaskan. Samtidigt tog inget ansvaret för lagerhållning. Bönderna skulle vara företagare som sålde sina varor på en världsmarknad till låga priser. Man sa rent ut bönderna har inget ansvar för tryggheten i livsmedelsförsörjning. Se till och klara er själva tjäna pengar.

Resultatet av denna politik lät inte vänta på sig utan bönderna avvecklade snabbt lagerhållningen och principen ”just in right time” skulle gälla För alla organisationer i världen såg ju jordbrukets råvaror som kostsamma överskott. Till bilden fogades att man lät bönderna ta mark ur produktion ”träda”. Hela marknaden ställde om sig på ett fåtal år och det var köparen som snällt fick stå med mössan i hand och med sin plånbok dra varorna ur marknaden.

Böndernas prishöjningar med 1985 som basår innebär bara att man återställt köpkraften till de priser som gällde då. Maten har realt inte blivit dyrare. De närmaste åren står vi inför den situationen att priset på råvaror skall höjas så att råvaruproducenterna får real kompensation i sitt pris. Priset kan stiga mycket kraftfullt. Låt oss göra en jämförelse priset skall jämföras hur mycket lönerna stigit sedan 1985.

Nu till några obehagliga sanningar som kommer att göra många läsare sura arga och förbannade när de läser men det måste ändock skrivas. Å ena sidan så beklagar vi oss över de höjda matpriserna och de svältande folken å andra sidan är närodlat och ekologiskt en ledstjärna i konsumenttrenden. När världen svälter kostar vi på oss att föda upp och odla ekologiskt. Låt mig ta ett exempel på en spannmålsåker där du tar 8 ton spannmål per ha övergår du till ekologisk produktion sänker du avkastningsnivån med 40 % ner till strax över 5 ton per att ha. Vårt beteende innebär att vi tar över 3 ton förstklassig föda ur de fattigas mun för att upprätthålla vår livsstil. Det är något som vi inte kan fortsätta med om vi menar allvar med att lösa världens livsmedelsförsörjning. Dessutom har vi lagt oss till med vanan att hålla fritidshästar som äter foder, dricker vatten och inte avkastar i princip ett enda hekto kött, idisslar, släpper ut metan mm. Dessa trevliga djur tar närmare 300 000 ha produktiv åkermark i anspråk. Även detta är ett nöje som vi måste låta bli om vi menar allvar med världens livsmedelsförsörjning. Obehagligt ja mycket obehagligt. Politiskt beslutar vi bygga städer på åkermark det har världen inte råd med.

Men att belägga ekomat och hästar med skatt är ingen lösning utan de arealer dessa ovanor tar i anspråk måste användas till matproduktion med hög avkastning. Smärtsamt men nödvändigt. Lägga mark i träda måste ersättas med odlingsplikt. Länder som Zimbabwe måste ta upp sin jordbruksproduktion igen detta skulle vara ett aktivt stöd för ökad livsmedelstrygghet.

Omstrukturering av U-ländernas ekonomier så att inre regleringar och korruption försvinner så bonden i U-landet ser det meningsfullt att odla. Nästa steg i den här processen är ju att optimera produktionen. Ett fult ord sedan tjugofem år tillbaka men det är den enkla sanningen.

Det fasansfulla är ju att det kvittar hur mycket pengar världssamfundet tömmer in i systemet med livsmedelsförsörjning finns inte de livsmedel som behövs att uppbringa. Problemen löser ju sig inte på ett år kanske inte på fem.

Parallt med denna utveckling förändras konsumtionsmönstret i världen man går från fattigföda till en mer allsidig kost. Lite mer kött, ost, mjölk, grönsaker mm. Till detta finns inte livsmedel. För bönderna skall ju producera och tjäna pengar inte försörja världen med mat.

Vem har satt oss i denna situation jo politiker och byråkrater som satt en ära i att minska och avveckla den odlade marken. Talat om för bönderna under tjugofem år producera mindre, ekologiskt, håll hästar, landsbygdsutveckling istället för att producera mat.

Jag tycker dessa politiker och byråkrater skall sätta sig ned och se resultatet av deras intellektuella haveri. Svält och elände. Ansvaret vilar tungt.

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende jordbrukspolitisk debattör.

SVAR PÅ TAL DEN 7 MAJ

Smålandstidningens debattsida 

Till

Kew Nordqvist

Eklogisk odlare

DE FATTIGA HAR INTE PENGAR TILL MAT

Du har rätt ingen bonde skall ha dåligt samvete för det han producerar. Det må vara traditionell odling eller ekologiskt. Jordbrukspolitiken under 25 år har varit att bonden skall produktionsanpassa sig. Producera rätt varor för rätt ändamål inga överskott som konsument och skattebetalare står för. Den politiken fungerar nu. Bonden producerar bara det som det finns köpkraft till. Ekologiska livsmedel i butikshyllan är dyrt. Priset är lika över hela världen det måste vi erkänna! Den fattige har inte råd med ekologiska varor.

Livsmedelskrisen beror på att det saknas köpkraft. De som inte har pengar får inget. Det är konsekvensen av den förda politiken. Politiker skall inte bli förvånade eller gnälla över att det de beslutat fått dessa konsekvenser. De bör det fulla ansvaret.

Det som smärtar mig är att ekologisk odling aldrig varit avsett som att producera ett bättre livsmedel utan ett sätt att få ned överskotten och det har man betalat dyrt för. De odlare som med entusiasm och kraft driver denna odlingsform skall ha beröm för detta. Men den politiska sanningen är inte kvalité utan minskad produktion.

Nu måste problemen lösas det är inte frågan om minskad köttkonsumtion utan att skapa köpkraft hos dem som inte har pengar. De vill kyckling i grytan och ost på mackan. Hur detta skall lösas vet jag inte exakt. Men jag vet en sak FN måste initialt köpa upp livsmedel och ge till de svältande folken. Det blir dyrt.

Den andra faktorn är att få mer mark i odling och att mark inte används andra ändamål än odling. Att priserna skulle sjunka möjligen fluktuera är det troliga scenariot. Därför är inte frågan om man skall odla ekologiskt eller ej utan hur man ökar de fattigas köpkraft. Jag är pessimist där jag tror inte den rika världen har mer intresse av det än stora internationella konferenser. Det låter man sig nöjas med.

Du får förlåta mig men de konsumenter som köper ekologiskt är en del i en förmögen livsstil som de fattiga inte gillar. Minskar man produktionen så tycker nog den fattige att vi kunde valt bort vårt beteende och gett honom mat.

Krisen förvärras snart när oljepriset går över 140 dollar fatet då kommer energiproduktion från åkerns grödor vara konkurrenskraftigt mot oljan. Då blir de som saknar köpkraft ännu fattigare.

Fortsätt odla ekologiskt det är inte ditt fel att de fattiga inte har köpkraft. Men vi har troligen en kollektiv skuld till detta. Fråga mig inte hur. Låt oss bara konstatera det är så!

Lars Håkan Halldin

JORDBRUKSPOLITIK I FÖRÄNDRING

Jordbrukspolitken är EU:s eviga akilleshäl. Jordbrukspolitiken hängde intimt samman med fredspolitiken mätta folk krigar inte. Man hade upplevt livsmedelsbristen och visste vilka fasor den hade i sitt spår. Diktatorer, upplopp, krig och mycket annat.

Vi kan mot bakgrund av den livsmedelskris som råder globalt nu med facit i hand inse att EU:s jordbruks och livsmedelspolitik var rätt om än kostsam.

Det är nog så att det är bättre att ha en livsmedelspolitik än 25 det som händer i vår omvärld med maten omvittnar detta med all tydlighet.

EU har varit mycket konsekvent vi skall vara självförsörjande på mat. Även Sverige har sett så på denna politiska fråga.

Nu har man inlett en stor avreglering av EU:s jordbrukspolitik som fått mycket stora och oöverblickbara konsekvenser. Politiken där EU köpte upp jordbruksöverskotten och sålde dem vidare med exportstöd har i stort upphört. Framförallt har man sänkt det politiska priset på spannmål till under 90 öre kilot. När denna mekanism trädde i kraft då förändrades odlingen mycket radikalt. Världsmarknadslagren försvann

Konsumtionen ökade något snabbare än produktionen. Inga remarkabla tal men priserna steg radikalt och utom kontroll.

Förr satte ju kommissionen priset via inlösen systemet nu sätter Chicagobörsen priset efter tillgång och efterfrågan. Sockerregimen har ändrats på ett likartat sätt och det råder brist på socker. Ris är en annan vara som drabbats av samma öde det produceras mindre ris. Produktionen understiger efterfrågan . Prisökningen på ris har under senare år varit kraftig.

I och med att torrmjölkstekniken förbättrats har torrmjölken fått en högre kvalité och bredare användning den har blivit en stor handelsvara på världsmarknaden. Torrmjölken är råvaran i bla bageriindustrin. Torrmjölken har också blivit en allt viktigare råvara i hushållens matlagning. Dessutom har osten ökat radikalt i efterfrågan vilket pressat mjölkpriset uppåt.

Situationen idag är ju mer än 30 procentiga höjningar av priset på mjölk, ost, socker mjöl mm.

Får att råda bot på detta har EU släppt trädan vilket gör att i Sverige släpps ytterligare 180 000 in i produktion för att dämpa priset. Mjölkkvoterna hävs i realiteten eller görs så stora att de inte har någon begränsande roll.

Nästa steg i priskarusellen är att grisköttspriset stiger då gris bara är förädlad spannmål. Nötköttet har en stor del av sin näring från spannmål varför även detta pris kommer att stiga.

Jordbruk och energi

Nu säger man att prisstegringarna beror på att man gör etanol bilbränsle av spannmålen. Detta är nu inte sant utan sakligt förhåller det sig så att i Sverige använder vi

Till etanol för bilar 25 000 ha

Etanol till konsumtionssprit 15 000 ha

Vår möjliga kapacitet är 400 000 ha

Av närmare 2 milj. ha åkermark

Dessutom finns en åkermarksreserv på ca 700 000 ha som är dåligt arronderad och ger i dagsläget låg avkastning.

Således kan vi sluta oss till att energin inte är boven i dramat utan de beslut man tagit i EU, USA och WTO under tjugofem år som inneburit att jordbruket skall producera rätt volymer och de till de grupper som har köpkraft. Det är detta som driver priserna.

Ökad konsumtion för humankonsumtion är den grundläggande orsaken.

Dessutom skall vi komma ihåg att de höga matpriserna över hela världen bidrager till att odlingen ökas vilket är bra för vårt klimat. Utvecklingen i Afrika gynnas mycket av högre priser. Mer areal kommer i produktion svälten i utsatta produktionsområden minskar. Den ekonomiska tillväxten i regionen skjuter fart vilket gynnar alla befolkningsgrupper och skapar incitament för företagande och utveckling i övriga sektorer. Afrikas jordbruksproblem är inre regleringar och korruption

Hade Zimbabwes diktator Robert Mugabe förståndet i behåll och sett till att jordbruket i hans land fungerat hade priserna på mat i hela världen varit något lägre. Den viktigaste enskilda faktorn är att de gamla farmarna i Zimbabwe kommer tillbaka då löser sig både landets problem och en stor prisdämning av matpriserna globalt kommer att ske. Detta är nu inte så enkelt.

Det finns många regleringar kvar i EU vad det gäller jordbruket framförallt är det ett problem i södra Europa som olivträd, vinproduktion och en del andra smärre grödor. Låt Sydeuropa själva hitta formeln att avskaffa detta.

Den stora centrala frågan är gårdsstöden som är ca 2 500 per ha. Som bonden får ut oavsett han producerar eller ej. Mitt förslag är låt inflationen minska stöden med 3 % årligen och sedan sänk dem med ytterligare 200 kr ha och år.

Att avveckla regleringarna i nuläget okontrollerat kan leda till att matpriserna fullständigt galopperar och då måste man införa prisregelring vilket vore en hemsk tanke.

Landsbygdstöden måste omprövas i grunden. Nu är det ju prisbildningen på jordbrukets produkter som styr landsbygdens utveckling. Därför bör nog landsbygdstödet som skulle gå in och täcka upp inkomstbortfall därför att jordbruket inte var lönsamt omgestaltas då det fyller en allt mer marginell funktion. Möjligen skulle man ha något bidrag till landsbygdsturism.

Det mest glädjande är ju att mjölkproduktion blivit lönsam igen. Kossor i hagen är levande landsbygd. I och med att alla priser ligger över interventionspriserna bör mycket regelverk kunna avskaffas som ändock inte fyller någon funktion mer än samla damm på hyllan.

Den kanske numera dyraste delen av jordbrukspolitiken är de närmare hundra tusen byråkrater i Europa som har sin försörjning av regelverk på jordbrukets område som är inaktuella. Dessa byråkrater skall sägas upp. Det är den största jordbrukspolitiska besparingen och måste tas på allvar.

Jag anser att

Jordbrukspolitiken skall omformas på det sätt som jag beskrivit

Bara mat till dem som har köpkraft - hur länge står världen ut.

VÄRLDENS LIVSMEDELSFÖRSÖRJNING

EN OBEHAGLIG SANNING

Världen står inför en genomgripande livsmedelskris. Politikerna världen över säger de blivit tagna på sängen. Det är en lögn och undanflykt. Vi har politiskt, i vårt land, EU och globalt tagit politska beslut för att minska jordbrukets produktion och därmed subsidierna till jordbruket.

Nu när denna politik fungerar - det finns inga överskott och subsidierna från konsument till bonde är små då börjar man klaga. Just de politiska beslut man tagit har lett till överskotten är borta och konsumenten får betala vad det kostar. Dessutom är en funktion av den förda politiken att de som inte har köpkraft får inget köpa. Sanningen är ju den att man inte får köpa om man inte har pengar så fungerar en marknadsekonomi. Nu måste världssamfundet betala för att mätta svältande munnar. Innebörden av den politiken blir att nu blir jordbrukspolitiken riktigt dyr. Det är inte frågan om miljarder utan biljarder som världens skattebetalare får betala.

Råvarorna har blivit mycket dyrare under de senaste åren. Så dyra att det förorsakar upplopp, våld och politiska kriser i många länder. Världsbanken och FN:s livsmedelsorganisation varnar och manar till att frågan måste få en lösning. FAO:s chef har gått så långt att han kräver FN tar upp frågan i säkerhetsrådet. Alla initiativ är välkomna men frågan löser sig inte bara om att man diskuterar den i internationella forum. Det krävs resoluta åtgärder av strukturell karaktär. I de länder där förutsättningar finns för ökad produktion måste de inre regleringarna om företagande och handel tas bort. I många av Afrikas länder krävs närmare femton tillstånd för att få odla och framförallt handla med mat Varje tillstånd kräver sin dusör av mutor. Inget händer.

Problemet skapades 1985 och 86. Då kom OECD med sin uppseendeväckande rapport om hur stort stödet till jordbruket var via skatten och priserna. Man hävdade med rätta att något måste göras åt strukturen på stöden och jordbrukets produktion. Man drog fel slutsatser priset på jordbrukets råvaror skulle genom avreglering sänkas och produktionen koncentreras till tredje världen. Jordbruket var en näring som inte behövdes. I den industrialiserade världen skulle man med olika omställningsstöd avveckla jordbruket.

Den utveckling som vi nu ser är en funktion av att EU och världens jordbruksstöd omstrukturerats och inga andra mekanismer har kommit till som håller produktionen uppe. Den centrala förändringen som skedde kan beskrivas rätt enkelt. Gränsskydden, exportstöden, lageransvaret och inlösenmekanismen avskaffades och gjordes verkningslös. Detta gäller framförallt mekanismen politiskt satta priser på spannmål. Priset på spannmål sattes till under 90 öre kilot. Det var när denna mekanism ändrades både i EU, USA Cairnsgruppen med flera länder som man bokstavligt tog bort korken och släppte anden ur flaskan. Samtidigt tog inget ansvaret för lagerhållning. Bönderna skulle vara företagare som sålde sina varor på en världsmarknad till låga priser. Man sa rent ut bönderna har inget ansvar för tryggheten i livsmedelsförsörjning. Se till och klara er själva tjäna pengar.

Resultatet av denna politik lät inte vänta på sig utan bönderna avvecklade snabbt lagerhållningen och principen ”just in right time” skulle gälla För alla organisationer i världen såg ju jordbrukets råvaror som kostsamma överskott. Till bilden fogades att man lät bönderna ta mark ur produktion ”träda”. Hela marknaden ställde om sig på ett fåtal år och det var köparen som snällt fick stå med mössan i hand och med sin plånbok dra varorna ur marknaden.

Böndernas prishöjningar med 1985 som basår innebär bara att man återställt köpkraften till de priser som gällde då. Maten har realt inte blivit dyrare. De närmaste åren står vi inför den situationen att priset på råvaror skall höjas så att råvaruproducenterna får real kompensation i sitt pris. Priset kan stiga mycket kraftfullt. Låt oss göra en jämförelse priset skall jämföras hur mycket lönerna stigit sedan 1985.

Nu till några obehagliga sanningar som kommer att göra många läsare sura arga och förbannade när de läser men det måste ändock skrivas. Å ena sidan så beklagar vi oss över de höjda matpriserna och de svältande folken å andra sidan är närodlat och ekologiskt en ledstjärna i konsumenttrenden. När världen svälter kostar vi på oss att föda upp och odla ekologiskt. Låt mig ta ett exempel på en spannmålsåker där du tar 8 ton spannmål per ha övergår du till ekologisk produktion sänker du avkastningsnivån med 40 % ner till strax över 5 ton per att ha. Vårt beteende innebär att vi tar över 3 ton förstklassig föda ur de fattigas mun för att upprätthålla vår livsstil. Det är något som vi inte kan fortsätta med om vi menar allvar med att lösa världens livsmedelsförsörjning. Dessutom har vi lagt oss till med vanan att hålla fritidshästar som äter foder, dricker vatten och inte avkastar i princip ett enda hekto kött, idisslar, släpper ut metan mm. Dessa trevliga djur tar närmare 300 000 ha produktiv åkermark i anspråk. Även detta är ett nöje som vi måste låta bli om vi menar allvar med världens livsmedelsförsörjning. Obehagligt ja mycket obehagligt. Politiskt beslutar vi bygga städer på åkermark det har världen inte råd med.

Men att belägga ekomat och hästar med skatt är ingen lösning utan de arealer dessa ovanor tar i anspråk måste användas till matproduktion med hög avkastning. Smärtsamt men nödvändigt. Lägga mark i träda måste ersättas med odlingsplikt. Länder som Zimbabwe måste ta upp sin jordbruksproduktion igen detta skulle vara ett aktivt stöd för ökad livsmedelstrygghet.

Omstrukturering av U-ländernas ekonomier så att inre regleringar och korruption försvinner så bonden i U-landet ser det meningsfullt att odla. Nästa steg i den här processen är ju att optimera produktionen. Ett fult ord sedan tjugofem år tillbaka men det är den enkla sanningen.

Det fasansfulla är ju att det kvittar hur mycket pengar världssamfundet tömmer in i systemet med livsmedelsförsörjning finns inte de livsmedel som behövs att uppbringa. Problemen löser ju sig inte på ett år kanske inte på fem.

Parallt med denna utveckling förändras konsumtionsmönstret i världen man går från fattigföda till en mer allsidig kost. Lite mer kött, ost, mjölk, grönsaker mm. Till detta finns inte livsmedel. För bönderna skall ju producera och tjäna pengar inte försörja världen med mat.

Vem har satt oss i denna situation jo politiker och byråkrater som satt en ära i att minska och avveckla den odlade marken. Talat om för bönderna under tjugofem år producera mindre, ekologiskt, håll hästar, landsbygdsutveckling istället för att producera mat.

Jag tycker dessa politiker och byråkrater skall sätta sig ned och se resultatet av deras intellektuella haveri. Svält och elände. Ansvaret vilar tungt.

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende jordbrukspolitisk debattör.

undereken@hotmail.com

KOMMENTAR 

Riksdagsman Staffan Danielsson /C) 

Instämmer i mycket; Afrikas regeringars utsugning av landsbygden med interna skatter och regleringar som orsak till att matproduktionen trots årliga miljardbiståndsbelopp årligen står och stampar sedan många decennier, instämmer i att de som alltid krävt frihandel nu bleknar när denna närmar sig och priserna stabiliseras väsentligt över den tidigare prisdumpade världsmarknaden, och instämmer i att det är dubbla budskap när man nu dels beställer högre produktion av mat och bionergi med hjälp av modern vetenskap och teknik, dels i rika länder beställer mer animalie- och vegetabilieproduktion enligt det ekologiska konceptet som ger avsevärt lägre avkastning.

av staffan danielsson Riksdagsman (C) den 20 april 2008 kl 21:55 -

Barnen har inte råd att köpa mat i tredjevärlden 

PRESSMEDDELANDE

Stigande matpriser kan ge en global livsmedelskris!

Ingress

Priset på olja som idag är ca 110 dollar fatet bidrar till att öka priset på jordbrukets råvaror. Skulle oljepriset gå över 130 dollar fatet då blir biobränslen mycket konkurrenskraftiga och kommer ta mycket stora arealer i anspråk. Händer inget som dämpar priserna i år så blir 2009 året då vi verkligen kan få se dyra råvarupriser och därmed mycket dyrare mat. Det är i scenariot 130 dollar fatet för olja som gör att bioenergisektorn kommer att på allvar konkurrera om åkermarken. De närmaste åren kan bli en rysare. Detta sade Lars-Håkan Halldin i ett anförande vid en lantbrukarträff med Frödinge Maskin i Frödinge bygdegård den 17 april 2008

Det rapporteras dagligen om stigande matpriser både i Sverige och i världen. Grundorsaken är stigande priser på jordbrukets råvaror. Det gäller spannmål, kött och mejeriprodukter. Många försöker förklara detta med att efterfrågan stiger på grund av ökad konsumtion av mat och energi från spannmål mm.

Förklaringen är riktig men man måste se bakgrunden som skapat denna situation. Det är faktiskt omläggningen av jordbrukspolitiken globalt såväl som inom EU som skapat grunden för prisökningarna.

Sedan 1985 har det pågått en ständig avreglering av jordbrukets olika subventioner. Denna process har varit lyckosam och framgångsrik. Utvecklingen sköt fart då man ändrade spannmålspolitiken i grunden. Det gamla systemet med garanterade inköp via inlösenssystemet och exportsubsidierna avskaffades. Nu befinner sig odlingen i en ren och avreglerad situation. All överskottsproduktion som pressar priserna får bönderna själva betala. Priset på spannmål kan i en överskottssituation falla ända ned till 60 öre kilot för spannmål.

Ingen bonde producerar under de omständigheterna. Alla lantbrukare runt om på vår glob vet att finansieringen av överskott klarar de inte själva. Odlingsstrategin har under de senaste 3 åren anpassats till detta faktum.

Det första som skedde var lageravveckling ingen ville ta kostnaden för växande lager. Enkelt uttryckt ingen spannmål i lager varför alla lager tömdes. Idag har vi en situation att det finns lagerkapacitet i världen för ca 50 dagars konsumtion vilket innebär att alla som vill ha spannmål inte kan få det därför att logestiken inte klarar det och lagren kan inte fyllas upp. Resultatet har blivit stigande priser.

Den andra orsaken är att spannmålshandeln nu sker mot de stora spannmålsbörserna. Odlingen anpassas till de priser som råder på börserna. Spannmål just in right time.

Den tredje orsaken är att nu tar bönderna tillbaka de förluster som man gjort när spannmålspriset under de senaste 20 åren inte följt inflationen. Den prisstegring vi sett de senaste åren är inte mer än en inflationsuppräkning av priset med 1985 som basår. I realiteten är dagens spannmålspris inte något annat än en prisanpassning till det som bönderna skulle haft om priset följt inflationen. Priset har inte ökat realt.

Nu står vi inför en situation att priserna kan stiga när man tar ut reala priskompensationer samtidigt som man inte producerar mer än vad efterfrågan förmår att betala. Det är idag inte det billigaste kilot spannmålet som sätter priset utan det dyraste kilot. Fortsätter lageravvecklingen och lagren bara räcker till t.ex 25 dagars världskonsumtion kommer vi få se ännu dyrare spannmål.

En faktor som skall vägas in är om dollarn skulle stiga då blir spannmålen ännu dyrare!

Till bilden skall läggas att trädan avvecklas och ytorna av grödor ökar men att de nya spannmålsarealerna inte räcker för att dämpa priset. En faktor som skulle verka stabiliserande vore om Zimbabwe började odla spannmål i samma utsträckning som förr.

Åtgärder från Ryssland och Kina med flera som lägger exportskatter på sina råvaror innebär att man ytterligare eldar på prisbrasan.

Att ökade arealer skulle bidrag till att dämpa priset är föga troligt. Det är en svag underskottssituation som sätter priset. Ingen bonde producerar för mycket man vet vad som kan hända kraftiga prisfall. Därför är informationen via Internet där bonden kan se priset i realtid timma för timma som skapar odlingsbesluten. Dessa beslut bygger på att tjäna pengar inte att försörja en värld med mat.

Lite förenklat kan man säga att avregleringen av jordbruket där ansvaret för överskottsproduktion flyttades från statsmakterna till bonden skapade den situation vi är i nu. Man släppte kort och gott anden ur flaskan.

KOMMENTERA GÄRNA!

Brännelund Eksjö

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

JAS  mot etanol en motköpsaffär med Brasilien

Blågul etanol – Ja Tack

Att köpa etanol från Brasilien är miljöförstöring av mycket stora mått. I landet har man redan problem med att regnskogen skövlas av skogsbolag, sojaodlare och sockerrörsproducenter. Odlingen av soja som används som kycklingfoder i Europa kräver stora arealer regnskog. Vill man vara miljömarodör hugg ned regnskogen och stoppa den i bensintanken på en växande global bilpark

Dessutom transporten sker med båtar som använder fossilbränsle. Lägger man ihop de negativa effekterna med etanol från Brasilien är det ingen bra metod att förlänga moder jords överlevnad.

Jordbruksminister Eskil Erlandsson politiska ställningstagande att sänka tullen på etanol från Brasilien är ett hot mot Amazonas regnskogar.

Etanol från Brasilien är ett motköpslöfte köper Brasilen JAS så köper vi Etanol från er. Lite småsint att byta vapen mot etanol.

Att ta bort tullarna på etanolen är riktigt sett ur frihandelssynpunkt men då måste Braslien förbinda sig globalt att inte mer regnskog tas i anspråk. Det löftet kan de inte leva upp till den åkermarken finns inte.

För en gång skull har tullen på etanol en positiv effekt den sparar regnskog det nöjer jag mig med.

Argumenteringen att vi skall odla skog på de svenska åkrarna och använda som bränsle istället för etanolsäd – sockerbetor är en felkalkyl. Den svenska skogsråvarna har en lika strategisk ekonomisk betydelse som den Norska oljan. Ställer man förädlingsvärdet av skogen till pappersmassa mot fliseldning är subventionen mycket kraftfull. Redan nu eldar vi upp miljarder kronor av folkhushållets pengar.

Som biprodukt från pappers och massaindustrin kan man framställa biofotogen som inom kort kan användas som bränsle i flygplanen. Därmed skulle en mycket stor miljövinst vara uppnådd när man kan recirkulera koldioxiden i flygbränslet.

Den blågula etanolproduktionen har som påpekats relativt sett ett lägre energiutbyte än sockerörtetanolen. Men det är en tidsfråga innan man kan höja utvinningseffekten genom kombination av etanolsäd och sockerbetor. Lägger man till de koldioxidutsläpp som görs genom transport av etanol över världshaven samt eliminering av fossilolja är faktiskt svensk etanol att föredraga.

Balansen mellan åkermark och skogsmark kan göras bättre genom att större jordbruksarealer tas i anspråk för oljeväxter, sockerbetor och etanolsäd. Miljövinsterna är uppenbara träda kan vara en glömd företeelse om några år. Åkrar som inte används som läcker kväve genom mineralisering tas i produktion. Det är flera stora vinster miljömässigt att använda åkern till energiproduktion.

De svenska skogarna måste vi se till att vara högproduktiva för att odla skogsråvara till sågverk och massaindustri. Vill man förädla skogen ytterligare skall man tillhanda hålla billig el som höjer förädlingsvärdet påtagligt. Det vill säga bygg ut kärnkraften som ger mer billig el och är miljövänlig. Vinsten skulle nationalekonomiskt vara stor.

Att kärnkraften just nu brottas med säkerhetsproblem är faktiskt en politisk fråga. Man har avvecklat kärnkraften och därmed säkerhetstänkandet. Bristande säkerhet är en funktion av den förda politiken.

Metanolen är ett intressant alternativ. Men framställningstekniken vare sig man gör det av skogsråvara, restprodukter eller nya tekniska metoder är att energiutbytet är lågt. Den är attan så giftig. Ställ metanolen i relation till att förädla skogsråvara till bräder och massa istället för metanol då är det mycket stora välfärdsförluster som konsumenterna får betala genom minskade exportinkomster.

Att förse bilar med vätgas är ett bra alternativ men fodrar i dagsläget mycket elström som vi inte har. Dessutom så är det ett bättre förädlingsvärde på elströmmen i sågverk och pappersindustri,

Självfallet kommer konkurrensen om åkermarken bidraga till att livsmedelsindustrin måste öka sin konkurrenskraft om maten. Dyrare mat – ja. Högre priser på livsmedelsråvara gör att vi kan avveckla EU:s jordbruksstöd. Skall jag tolka debatten om EU-subventionen till jordbruket rätt skulle världens alla svältproblem och orättvisor avskaffas om man slutade subventionera jordbruket. Jag gillar inte heller subventionen men om marknadskrafterna skulle styra åkermarkens användning helt blir det många ekonomiska obehagligheter som drabbar konsumentens plånbok.

Vill man göra världen en stor miljötjänst odla upp Sahara med skog och energiråvara oändliga mängder av jordens koldioxidöverskott skulle bindas och börja recirkulera.. Tekniken och kunnandet finns bara att sätta igång.

KOMMENTERA GÄRNA

(UE) Brännelund Eksjö

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

Ps

Skulle någon vilja lyssna till mina teorier kontakta mig gärna via E-post.

Ds

Här omvandlas spannmål till läckert griskött

Ny beslutsstruktur ger framgångsrik produktion

Nu är läget inte bra för Sveriges grisproducenter. Det finns ett glädjeämne det råder ett rent förhållande mellan grisproducent och slakt. Det handlar om att göra affärer. Bonden behöver inte fundera en sekund om slakteriet är föreningspolitiskt rätt. Det är bara bondens relation till slakteriet som gäller han är underleverantör och tillverkar bra produkter.

Det andra som hänt idag har alla föreningsbossar förpassats bort från näringen. Det som ingen orkade säga men som var ett faktum slakterierna har ju letts av i många fall fel personer deras ambition har sträckt sig till omval vart annat år. Vad tror du alla hatkampanjer mot och mellan enskilda förtroendemän inte kostat näringen trots att ingen av kontrahenterna var kompetenta att leda verksamheten allt är borta nu. Dessutom kommer ingen slakteridirektör åka land och rike runt hota och skrika på bönder om de levererar fel.

Idag är det kliniskt affärsförhållandet som råder.

Näringen är i nedan men med klara affärsroller kan du räkna med att den reser sig igen. Nu är det den enskilde bondens väl och ve som gäller. Inga föreningar som har andra syften än att priset skall sättas i stalldörren.

Den billigaste grisen sätter priset när det råder överskottproduktion. När det råder underskottproduktion är det den dyraste grisen som sätter priset. Inga svulstiga diskussioner utan marknaden/ börserna avgör din lönsamhet.

Börserna gör det som hela EU-systemet och lantbrukskooperationen försökt i åratal sätta ett rättvist pris. Det gör ett litet fåtal handlare som begriper hur handel med kött i finansledet skall gestalta sig. Idag görs många affärer på börserna de är transaktionstäta ingen spekulatör har råd eller möjlighet manipulera systemet. Bonden kan i realtid följa priset och slakteriet måste följa priset. Inga sura företrädare som med lock och pock tvingar medlemmarna till något orationellt.

Det är skamligt det är fler byråkrater som lever på näringen än det finns aktiva brukare. Detta måste åtgärdas. Tror ni det blir färre byråkrater i Jönköping när trädan avskaffas? Tycker du att jordbruksverkets ledning är rätt att leda ett jordbruk som är på väg upp. Är LRF:s struktur rätt mot bakgrund av vad som skett i slakterinäringen osv. LRF måste sätta ned foten hur skall grisproduktionen hanteras inim ramen för denna organisation. Massor av frågor som måste ställas.

När vi har en balanserad och lönsam näring kommer djurvälfärden öka och det kommer se helt annorlunda ut än i djurinspektörernas önskebilder eller protokoll. Lönsamma grisar mår bra. Lönsamhet och djurvälfärd hänger samman.

Inse om bönderna skulle burit kvarnstenarna KLS och Swedish Meats på sina axlar hade det idag varit tal om stora inbetalningar av insatskapital som dödat näringen!!!!! Det som förvånar mig är att trots att det finns ekonomiska problem vill ledande potentater bilda nya marknadsbolag. När ni nu är fria likvidera bolaget och dela ut aktieposten till medlemmarna. Den gör mer nytta i den lokala produktionen än i ett marknadsbolag med diffusa uppgifter. Kom ihåg det förslagna bolaget kommer kräva nya ekonomiska insatser från medlemmarna det har ni inte råd med.

Trots att det råder problem i näringen är vattnet från källan nu rent och klart. Marknaden kommer att höja priset och det blir bra att vara grisbonde igen. Den mentala miljön blir liksom källans vatten friskt och du kommer att se glada grisproducenter. De gamla slaktbossarna tillhör historieböckerna där gör de sig bäst som avskräckande exempel.

Hälsningar från Vännen

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

LANDSBYGDSUTVECKLING

Under de sista tjugo åren har varje Länsstyrelse och Hushållningssällskap hållet sig med en landsbygdsutvecklare. Gedigna män och kvinnor som brunnit för landsbygden. Åtgärdsprogrammen har handlat om att koka sylt, landsbygdsturism och snickerifabriker.

Jag har tittat igenom ett stort antal landsbygdsutvecklingsprogram hos länsstyrelser, hushållningssällskap, kommuner, och politiska partier. Jag blir förfärad när jag läser dessa program. De goda ambitionerna och de fina visionerna bygger ju på en jordbrukspolitik som danades under 1980-talet.

Jordbruket var en näring som var överflödig. Maten skulle tillverkas någon annan plats i världen där konkurrensförhållandena var bättre än i Sverige. Lantbruksutbildningen på gymnasier universitet minskades. Professorerna på SLU bytte sida och motarbetade de uppdragsgivare de levde på.

Vem minns inte professor Bohlins dödsruna över svenskt jordbruk?

De mest förråade landsbygdsutvecklarna förordade plantera skog på eländet. Andra gick sitt värv till mötes med mer genomtänkta ambitioner. Bygden skulle leva när man inte längre kunde leva på jordbruk.

Nu är tiderna annorlunda. Jordbruket tjänar pengar. Varje kvadratmeter mark behövs. Nu går min gamla politiska devis i uppfyllelse all åkermark skall brukas. Jag känner mig faktiskt lycklig när jag läser de orden. Lika fantastiskt är det nu på våren när de stora ”skitkärrorna” rullar förbi. Det luktar gödsel då vet man nu lever landsbygden.

Men alla de storslagna landsbygdsutvecklingsprojekten. Ja ingen bonde har tid med det nu. Nu skall jorden brukas, företaget utvecklas, maskiner underhållas och lagerrationalisering i ladugården. Lite fler kor. Man ser hur det växer.

Bönderna

ÅKER TILL DEN GAMLA MASKINHALLEN OCH PUTSAR UPP SINA GAMAL TRÖSKOR. 15 FOT FYRTIO ÅR PÅ NACKEN.

Spannmål är alldeles för värdefull för att inte sås och kördas.

Men ve och fasa landsbygdsutvecklingsprogrammen de konkurrerar ju med ett jordbruk som tjänar pengar. Kvar blir några hyllmeter pärmar. Någon liten våtmark. Jo en sak landsbygdsturismen lever kvar. Bo på landet under semestern och Bed and Breakfast. Det har kommit för att stanna.

Nu återgår till bonden till det jag trycker de alltid varit bäst på spannmål, sockerbetor, oljeväxter, vall, kossor kött och grisar. Kärnverksamheten.

En viktig del i satsningen på kärnverksamheten man åker på färre bondepolitiska möten och får lära sig vad man skall tycka är rätt och fel i bondevärlden. Ny tycker man en sak det som växer bäst på åkern, det som mjölkar bäst i stallen och ger mest kött per kilo insatt foder det är rätt bondepolitik.

Arronderingen blir viktig nu. Här i Småland är det klart lönsamt att slå samman några åkerlappar. En och annan stenmur får offras. Schakta bort någon åkerholme. Kossorna ut i hagen som förr.

Jag brukar njuta vid tanken på att man tagit bort trädan. Vet ni hur mycket syre trädan producerar oändliga mängder. Andas in njut av vad ert odlande arbete bidragit till. En ordinär spannmålsåker binder i varje fall 20 ton/ha CO2. Odla marken är ett viktigt miljöarbete. Det kallar jag landsbygdsutveckling.

Vet ni att ni sitter på energiguld, halm, vall, och gödsel allt detta behövs när vi skall utvinna framtidens bränslen.

Fundera redan nu hur du skall bli framtidens energileverantör. Det kallas landsbygdsutveckling.

Ja allt detta ingick ju inte i landsbygdskonsulenternas arbetsbeskrivning. Ok en hel del av landsbygdsutvecklingen har kommit för att stanna. Främst de åtgärder som bildar synergier med ett jordbruk som satsar på kärnverksamheten.

Landsbygdsutvecklarna och solitärträdskonsulenten tackar vi för gott jobb de har gjort sittpermittera dem ge dem avgångsvederlag. Nu behövs det framtidsinriktade jordbrukare.

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende Centerpolitisk debattör.

undereken@hotmail.com