Lars-Håkan!

Tack för ditt e-brev om bland annat livsmedelsproduktion. Du skrev ursprungligen till handelsministern och biståndsministern men eftersom det är jag som har hand om livsmedelsfrågorna kommer svaret från mig.

Jag håller med dig om att de kraftigt stigande livsmedelspriserna har fått allvarliga konsekvenser. Situationen är särskilt allvarlig för de livsmedelsimporterande u-länderna. Därför är det viktigt att vi hittar åtgärder för att mildra de omedelbara negativa effekterna för hungriga människor.

Vi får dock inte glömma att högre livsmedelspriser innebär möjligheter för jordbrukare i u-länder att förbättra sina livsvillkor på lång sikt. Höga priser gör det lönsamt för fler att odla och detta leder i sin tur till ökad levnadsstandard och tillväxt.

På kort sikt måste u-länderna stödjas med ekonomiskt bistånd. På längre sikt är det nödvändigt med investeringar i jordbrukssektorn i utvecklingsländerna och att göra jordbruksmarknaderna i hela världen mer öppna, med färre restriktioner och tullar.

Ett avslut av WTO-förhandlingarna i år är en avgörande del av en långsiktig lösning. Det måste prioriteras. Världen behöver mer handel - marknadsorienterad och rättvis - för att möta nuvarande och framtida utmaningar, bland annat i form av ett ökat livsmedelsbehov. Många länder har infört exportrestriktioner av olika slag. Det leder till mindre handel och försvårar dagens situation ytterligare.

Den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken liksom produktionsstödjande politik i andra länder har delvis bidragit till den rådande situationen där politiken trubbat av marknadens signaler. Regeringen har under mycket lång tid pekat på fördelar av ett marknadsanpassat jordbruk. Vi har inom EU gjort stora framsteg i det avseendet och jag ser det som självklart att vi fortsätter på den inslagna vägen. Det nuvarande höga prisläget skapar goda möjligheter att fortsätta reformera den gemensamma jordbrukspolitiken.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson
Jordbruksminister

MITT BREV TILL JORDBRUKMINISTERN

VÄRLDENS LIVSMEDELSFÖRSÖRJNINGEN OBEHAGLIG SANNING

Världen står inför en genomgripande livsmedelskris. Politikerna världen över säger de blivit tagna på sängen. Det är en lögn och undanflykt. Vi har politiskt, i vårt land, EU och globalt tagit politska beslut för att minska jordbrukets produktion och därmed subsidierna till jordbruket.

Nu när denna politik fungerar - det finns inga överskott och subsidierna från konsument till bonde är små då börjar man klaga. Just de politiska beslut man tagit har lett till överskotten är borta och konsumenten får betala vad det kostar. Dessutom är en funktion av den förda politiken att de som inte har köpkraft får inget köpa. Sanningen är ju den att man inte får köpa om man inte har pengar så fungerar en marknadsekonomi. Nu måste världssamfundet betala för att mätta svältande munnar. Innebörden av den politiken blir att nu blir jordbrukspolitiken riktigt dyr. Det är inte frågan om miljarder utan biljarder som världens skattebetalare får betala.

Råvarorna har blivit mycket dyrare under de senaste åren. Så dyra att det förorsakar upplopp, våld och politiska kriser i många länder. Världsbanken och FN:s livsmedelsorganisation varnar och manar till att frågan måste få en lösning. FAO:s chef har gått så långt att han kräver FN tar upp frågan i säkerhetsrådet. Alla initiativ är välkomna men frågan löser sig inte bara om att man diskuterar den i internationella forum. Det krävs resoluta åtgärder av strukturell karaktär. I de länder där förutsättningar finns för ökad produktion måste de inre regleringarna om företagande och handel tas bort. I många av Afrikas länder krävs närmare femton tillstånd för att få odla och framförallt handla med mat Varje tillstånd kräver sin dusör av mutor. Inget händer.

Problemet skapades 1985 och 86. Då kom OECD med sin uppseendeväckande rapport om hur stort stödet till jordbruket var via skatten och priserna. Man hävdade med rätta att något måste göras åt strukturen på stöden och jordbrukets produktion. Man drog fel slutsatser priset på jordbrukets råvaror skulle genom avreglering sänkas och produktionen koncentreras till tredje världen. Jordbruket var en näring som inte behövdes. I den industrialiserade världen skulle man med olika omställningsstöd avveckla jordbruket.

Den utveckling som vi nu ser är en funktion av att EU och världens jordbruksstöd omstrukturerats och inga andra mekanismer har kommit till som håller produktionen uppe. Den centrala förändringen som skedde kan beskrivas rätt enkelt. Gränsskydden, exportstöden, lageransvaret och inlösenmekanismen avskaffades och gjordes verkningslös. Detta gäller framförallt mekanismen politiskt satta priser på spannmål. Priset på spannmål sattes till under 90 öre kilot. Det var när denna mekanism ändrades både i EU, USA Cairnsgruppen med flera länder som man bokstavligt tog bort korken och släppte anden ur flaskan. Samtidigt tog inget ansvaret för lagerhållning. Bönderna skulle vara företagare som sålde sina varor på en världsmarknad till låga priser. Man sa rent ut bönderna har inget ansvar för tryggheten i livsmedelsförsörjning. Se till och klara er själva tjäna pengar.

Resultatet av denna politik lät inte vänta på sig utan bönderna avvecklade snabbt lagerhållningen och principen ”just in right time” skulle gälla För alla organisationer i världen såg ju jordbrukets råvaror som kostsamma överskott. Till bilden fogades att man lät bönderna ta mark ur produktion ”träda”. Hela marknaden ställde om sig på ett fåtal år och det var köparen som snällt fick stå med mössan i hand och med sin plånbok dra varorna ur marknaden.

Böndernas prishöjningar med 1985 som basår innebär bara att man återställt köpkraften till de priser som gällde då. Maten har realt inte blivit dyrare. De närmaste åren står vi inför den situationen att priset på råvaror skall höjas så att råvaruproducenterna får real kompensation i sitt pris. Priset kan stiga mycket kraftfullt. Låt oss göra en jämförelse priset skall jämföras hur mycket lönerna stigit sedan 1985.

Nu till några obehagliga sanningar som kommer att göra många läsare sura arga och förbannade när de läser men det måste ändock skrivas. Å ena sidan så beklagar vi oss över de höjda matpriserna och de svältande folken å andra sidan är närodlat och ekologiskt en ledstjärna i konsumenttrenden. När världen svälter kostar vi på oss att föda upp och odla ekologiskt. Låt mig ta ett exempel på en spannmålsåker där du tar 8 ton spannmål per ha övergår du till ekologisk produktion sänker du avkastningsnivån med 40 % ner till strax över 5 ton per att ha. Vårt beteende innebär att vi tar över 3 ton förstklassig föda ur de fattigas mun för att upprätthålla vår livsstil. Det är något som vi inte kan fortsätta med om vi menar allvar med att lösa världens livsmedelsförsörjning. Dessutom har vi lagt oss till med vanan att hålla fritidshästar som äter foder, dricker vatten och inte avkastar i princip ett enda hekto kött, idisslar, släpper ut metan mm. Dessa trevliga djur tar närmare 300 000 ha produktiv åkermark i anspråk. Även detta är ett nöje som vi måste låta bli om vi menar allvar med världens livsmedelsförsörjning. Obehagligt ja mycket obehagligt. Politiskt beslutar vi bygga städer på åkermark det har världen inte råd med.

Men att belägga ekomat och hästar med skatt är ingen lösning utan de arealer dessa ovanor tar i anspråk måste användas till matproduktion med hög avkastning. Smärtsamt men nödvändigt. Lägga mark i träda måste ersättas med odlingsplikt. Länder som Zimbabwe måste ta upp sin jordbruksproduktion igen detta skulle vara ett aktivt stöd för ökad livsmedelstrygghet.

Omstrukturering av U-ländernas ekonomier så att inre regleringar och korruption försvinner så bonden i U-landet ser det meningsfullt att odla. Nästa steg i den här processen är ju att optimera produktionen. Ett fult ord sedan tjugofem år tillbaka men det är den enkla sanningen.

Det fasansfulla är ju att det kvittar hur mycket pengar världssamfundet tömmer in i systemet med livsmedelsförsörjning finns inte de livsmedel som behövs att uppbringa. Problemen löser ju sig inte på ett år kanske inte på fem.

Parallt med denna utveckling förändras konsumtionsmönstret i världen man går från fattigföda till en mer allsidig kost. Lite mer kött, ost, mjölk, grönsaker mm. Till detta finns inte livsmedel. För bönderna skall ju producera och tjäna pengar inte försörja världen med mat.

Vem har satt oss i denna situation jo politiker och byråkrater som satt en ära i att minska och avveckla den odlade marken. Talat om för bönderna under tjugofem år producera mindre, ekologiskt, håll hästar, landsbygdsutveckling istället för att producera mat.

Jag tycker dessa politiker och byråkrater skall sätta sig ned och se resultatet av deras intellektuella haveri. Svält och elände. Ansvaret vilar tungt.

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

Oberoende jordbrukspolitisk debattör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

KRÄFTPREMIÄREN  7 augusti kl 17.00 Att ha en kräftskiva är i det närmaste en plikt. Bjud in barnen med familjer och goda vänner mm och gör något trevligt. Kräftpremiären är Sveriges mytomspunna nationalhögtid nr två under sommaren. Göra en fest d...

EN SUPERJAS I SKOGEN Svensk landsbygd behöver en trovärdig försvarspolitik som vilar på förtroende i omvärlden Nu vill regeringen tillsätta en kommitté som skall se över försvarets kostnader för att få råd med SuperJas. Försvarets kostnader skall s...

  Jag tycker vi skall få slut på dessa evinnerliga krig mellan kyrkan, skolan och samhället. Vi skall ha ett profant samhälle skolan skall inte ta ställning religöst. Gå till sina fädners kyrka och sjunga de vackra sommar- eller julpsalmerna bli vä...

  MIDSOMMARAFTON DEN 22 juni ANNO 2012 Midsommarafton är Sveriges nationalhögtid/ nationaldag. Någon toker har hittat på att vi skall fira vår förste diktator och någon obskyr grundlag den 6 juni.   Denna efterlängtade solen kommit tillbaka o...

VI HAR EN EU-MINSTER SOM INTE KAN JORDBRUK   Sverige har en EU-minister som uttalar sig om jordbruket glatt och okunnigt. Jag vill kära Birgitta med varsam hand vägleda dig genom den jordbrukspolitiska snårskogen.   Den nya EU-politiken forma...