Vill Tidningen ATL slakta ut kossorna

Jag läste i tisdagens ATL en krönika där krönikören underförstått tyckte att Kossor är ett jävla skit. Man skulle väl kunna kräva att böndernas egna tidningar stöder sina medlemmar. Kossor är en del i vår livsmedelsproduktion. De har släppt ut både koldioxid och metan sedan urminnes tider. Maten är en del i det naturliga kretsloppet. Naturen ger och tar det har den gjort sedan urminnes tider.

Det är inte det naturliga kretsloppet som det är fel på utan utsläppen av fossilgas från oljan. Det är där energin skall sättas in.

Jag vill även påpeka att bönderna minskat antalet kossor med närmare 200.000 under en tjugoårsperiod. De har gjort sitt. Bättre produktivitet per kossa. Det skall vi tacka för.

Ska vi slakta ut fritidshästar, skjuta av älgar och rådjur i samma ambition att minska metanutsläppen från idisslare.

Eller är det så vilket gud förbjude. Nya skatter på bönder därför att livsmedelspriserna stigit jag bara undrar.

Med sådana vänner som ATL:s krönikor behöver bönderna inga fiender.

Jag blir bara förbannad!!!

UPPDRAG GRANSKNING OCH KOSSAN MU:S KOLDIOXIDUTSLÄPP

Att få försvara kossan MU och hennes koldioxidutsläpp gör mig stolt. Hon har utan egen förskyllan hamnat i miljödebattens fokus hon släpper ut växthusgaser. Det kan vi inte tillåta. Miljöförbättrare världen runt villom inte förbjuda kossan MU så i varje fall drastiskt decimera hennes förekomst. Vi som äter av det kossan Mu ger, mjölk och entrecote, vi är riktiga busar.

Nu måste vi väl ändock försöka se tingen som de är. Kossan MU är en av de bästa produktionsmekanismerna som finns hon är en biologisk varelse som recirkulerar det hon äter . Våra kor i Sverige äter gröna växter, en del kraftfoder och någon liten vetamin. Allt det som äts hos henne är produkter som skapats i vår herres natur. Koldioxid, växt och näringsämnen har skapat den produkt som kon äter. Varje kilo koldioxid som kossan släpper ut är recirkulerande koldioxid som vi önskar mer av och mindre av fossil växthusgas.

Om vi lärde av kossans produktionsmekanismer och kunde omsätta det till bilbränslen och uppvärmningsteknik skulle vi inte ha några miljöproblem. Bara kossans energisystem är värt att ta efter i våra hus. Så lär av kossan MU inte klanka på henne.

Förvisso när kossan idisslar det bildas en del grön metan som inte är bra för klimatet. Men det bildas metan även i skogstjärnen som jag bor granne intill när växter bryts ned i det naturliga biologiska kretsloppet. Skogen som står vid knuten läcker kväve och har så gjort sedan urminnes tider eller rättare sagt sedan istiden drog sig tillbaka det är en del av mineraliseringen.

Jag är rätt övertygad om att kossans idisslande, metanutsläpp, tjärnens metan och skogens mineralisering är viktiga ekologiska processer som vi skall slå vakt om och inte begränsa då blir moder natur elak och sur.

Låt oss istället titta på kossan MU:s förtjänster. Hon omvandlar gröna växter som är en del i den goda recirkulationsprocessen till mjölk. Mjölken binder stora mängde med CO2 som vi sedan konsumerar som mjölk, grädde och ost mm. Glöm inte ostkakan.

Sedan måste jag tala om för läsaren att vi människor släpper ut koldioxid vi också. Jag menar faktiskt vi kan styra våra koldioxidutsläpp mot recirkulerande koldioxid genom att äta kött, dricka mjölk och ha ost på mackan. Det är faktiskt en viktigt miljöhandling. Dessutom är kossan MU:s produkter närproducerade. Hennes verksamhet finns på de småländska tegarna utanför min husknut.

Människa släpper dessutom ut lite metan. Om jag inte läst min biokemi fel så ökar våra metanutsläpp om vi äter mer grönskar. Så det så.Jag håller styvt på vedertagna vetenskapliga principer när det gäller kemi och biokemi. Inte som prdofessorn i Uppdrag granskning som levererade halvsanningar på löpande band.

Dessutom producerar kossan MU gödsel som vi kan tillföra som växtnäring men också röta till metangas som vi använder som energi. Rötningsprodukten blir efter energiutvinningen mer naturriktig. Köttet som kossan producerar är mest bunden koldioxid, kväve, förädlade växter mm.

Köttet är både gott och näringsriktigt. Den vägen recirkulerar vi grön koldioxid, kväve, och en del andra produkter.

VARFÖR STIGER MATPRISERNA ?

Ingress

Priset på olja som idag är ca 110 dollar fatet bidrager till att öka priset på jordbrukets råvaror. Skulle oljepriset gå över 130 dollar fatet då blir biobränslen mycket konkurrenskraftiga och kommer ta mycket stora arealer i anspråk. Händer inget som dämpar priserna i år så blir 2009 året då vi verkligen kan få se dyra råvarupriser och därmed mycket dyrare mat. Det är i scenariot 130 dollar fatet för olja som gör att bioenergisektorn kommer att på allvar konkurrera om åkermarken. De närmaste åren kan bli en rysare.

Det rapporteras dagligen om stigande matpriser både i Sverige och världen. Grundorsaken är stigande priser på jordbrukets råvaror. Det gäller spannmål, kött och mejeriprodukter. Många försöker förklara detta med att efterfrågan stiger på grund av ökad konsumtion av mat och energi från spannmål mm.

Förklaringen är riktig men man måste se bakgrunden som skapat denna situation. Det är faktiskt omläggningen av jordbrukspolitiken globalt såväl som inom EU som skapat grunden för prisökningarna.

Sedan 1985 har det pågått en ständig avreglering av jordbrukets olika subventioner. Denna process har varit lyckosam och framgångsrik. Utvecklingen sköt fart då man ändrade spannmålspolitiken i grunden. Det gamla systemet med garanterade inköp via inlösenssystemet och exportsubsidierna avskaffades. Nu befinner sig odlingen i en ren och avreglerad situation. All överskottsproduktion som pressar priserna får bönderna själva betala. Priset på spannmål kan i en överskottssituation falla ända ned till 60 öre kilot för spannmål.

Ingen bonde producerar under de omständigheterna. Alla lantbrukare runt om på vår glob vet att finansieringen av överskott klarar de inte själva. Odlingsstrategin har under de senaste 3 åren anpassats till detta faktum.

Det första som skedde var lageravveckling ingen ville ta kostnaden för växande lager. Enkelt uttryckt ingen spannmål i lager varför alla lager tömdes. Idag har vi en situation att det finns lagerkapacitet i världen för ca 50 dagars konsumtion vilket innebär att alla som vill ha spannmål inte kan få det därför att logestiken inte klarar det och lagren kan inte fyllas upp. Resultatet har blivit stigande priser.

Den andra orsaken är att spannmålshandeln nu sker mot de stora spannmålsbörserna. Odlingen anpassas till de priser som råder på börserna. Spannmål just in right time.

Den tredje orsaken är att nu tar bönderna tillbaka de förluster som man gjort när spannmålspriset under de senaste 20 åren inte följt inflationen. Den prisstegring vi sett de senaste åren är inte mer än en inflationsuppräkning av priset med 1985 som basår. I realiteten är dagens spannmålspris inte något annat än en prisanpassning till det som bönderna skulle haft om priset följt inflationen. Priset har inte ökat realt.

Nu står vi inför en situation att priserna kan stiga när man tar ut reala priskompensationer samtidigt som man inte producerar mer än vad efterfrågan förmår att betala. Det är idag inte det billigaste kilot spannmålet som sätter priset utan det dyraste kilot. Fortsätter lageravvecklingen och lagren bara räcker till tex. 25 dagars världskonsumtion kommer vi få se ännu dyrare spannmål.

En faktor som skall vägas in är om dollarn skulle stiga då blir spannmålen ännu dyrare!

Till bilden skall läggas att trädan avvecklas och ytorna av grödor ökar men att de nya spannmålsarealerna räcker inte för att dämpa priset. En faktor som skulle verka stabiliserande vore om Zimbabwe började odla spannmål i samma utsträckning som förr.

Åtgärder från Ryssland och Kina med flera som lägger exportskatter på sina råvaror innebär att man ytterligare eldar på prisbrasan.

Att ökade arealer skulle bidrag till att dämpa priset är föga troligt. Det är en svag underskottssituation som sätter priset. Ingen bonde producerar för mycket man vet vad som kan hända kraftiga prisfall. Därför är informationen via Internet där bonden kan se priset i realtid timma för timma som skapar odlingsbesluten. Dessa beslut bygger på att tjäna pengar inte att försörja en värld med mat.

Lite förenklat kan man säga att avregleringen av jordbruket där ansvaret för överskottsproduktion flyttades från statsmakterna till bonden skapade den situation vi är i nu. Man släppte kort och gott anden ur flaskan.

Brännelund Eksjö

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

Grisproduktionen vinna eller försvinna?

Det känns smärtsamt att läsa grisproducenternas tidning Svensk Gris. Jag inser den tuffa kamp många producenter just nu genomlider. Nu närmar sig för många en tuff fight också med banken. Krisen kunde inte kommit olägligare.

Frågan är hur kunde detta ske. Världens bästa grisproduktion går på knäna. Ja tyvärr är ju griskött en råvara. Dessutom är detta kött bara förädlad spannmål. När spannmålspriset ökar stiger inte grisköttet. Därför det råder överproduktion på grisar i Europa.

Bilden är riktigt otäck priset kan sjunka ända ned till sex kronor kilot om det inte genomförs strukturåtgärder. Man måste helt enkelt köpa ut produktion och lägga ned kapacitet.

Borta i Fjärran Östern finns hoppet om ökad konsumtion av griskött. Det bästa som skulle kunna hända var ju om

alla som bekänner sig till Islam insåg att Muhammed hade fel och började äta av griskött.

Sverige är kanske tuffaste landet i världen för grisproduktion. Det första vi har att brottas med är vår egen illusion att den svenska modellen säljer. Inse kära producenter den svenska modellen har kostat er bortkastade miljardbelopp. Ni har inte fått ut ett enda öre i mervärde för alla de resurser ni satsat på detta illusionsnummer.

Er prisbildning under de senaste tio åren har slaviskt följt omvärldens pris för råvaran griskött. Läs diagrammen i Svensk Gris. Jag måste säga att jag är djupt kritisk till alla som åkt runt och påstått den svenska modellen ger ngt det har varit fel. Pratet om de svenska mervärdena är LRF:s största näringspolitiska misstag. Det finns ett antal förtroendemän i LRF som personligen bär ansvaret för detta misstag.

Till bilden hör också att det finns ett gäng byråkrater i det här landet som känner ett behov av att misskreditera produktionen. Tyvärr har dessa ibland gått hand i hand med LRF i tron att de gjort något gott.

Vi har inte fått betalt för djurvälfärden. De pengarna har handlarna med flera stoppat i egna fickor.

Det andra stora felet är att mervärdet skapas inte hos den lokale grisproducenten utan hos dem som förädlar varan till mat. Slakterier och chark mfl har inte lagt ned någon större energi på att kommunicera mervärdet. Andra länders varor marknadsförs med samma energi som svenska. Svenskt griskött är marknadens Mercedes men den säljs som Skoda.

Det tredje felet har varit den överdrivna tron på att bara Svenskarna äter svenskt griskött löser sig problemen. Tyvärr en illusion. ”Köp svenskt strategin” har lett till att vi inte satsat på industrikött och export. Samtidigt som importen tagit marknadsandelar. Exportoviljan är kanske vår största svaghet som kostat mycket pengar.

Nu har vi exporterat Swedish Meats till Finland och KLS till Danmark. Det är ju ett mått på hur duktig näringen varit på att sköta sina egna förädlingsföretag, Klart underbetyg!

Det fjärde misstaget har varit att bönderna ur egna pengar betalar marknadsföring av griskött åt detaljhandeln ända ut i butik. Bönderna skall koncentrera sig på att marknadsföra sig mot slakterier och förädlingsföretag. Ni äger inget av detta längre där behövs resurserna.

Jag sätter stort hopp till Danish Crowns agerande i Sverige. Jag är rätt övertygad man lyfter ut stora kvantiteter svenskt griskött till Dansk förädling för export det kommer att lätta trycket på den svenska marknaden.

Jag bedömer att grisköttet idag skulle kosta 23 kr kilot om det var balans på marknaden.

Jag har ett tips ta kontakt med Lidls i Neckarsrum. De har ju redan i Sverige det goda omdömet att betala bättre för köttet och sälja det billigare till konsumenten än vad konkurrenterna gör.

Mitt råd i det rådande eländet. Publicera grisproducenterna egen notering i ATL varje vecka. Min 23:- kilot. Betalar inte slakten detta då blir det inga grisar. Detta har stor psykologisk betydelse.

Tillsätt en delegation från er förening åk ner till Lidls och prata med dem. Jag vet att de har ett stort intresse för svenskt kött.

Sverige borde vara ett land med 25 miljoner grisar liksom Danmark. Vi har de bästa lantbrukarna och produktionsplatserna för detta.

KÖR GRÖNT KÖR PÅ ETANOL

ATL:s nyhetschef Dan Birgersson förkunnar glatt att han valt rätt miljöbil och den billigaste varianten. Nämligen en dieselbil med partikelfilter. Jag tror att den gode Nyhetschefen har huggit i sten.

Underförstått vittnar hans val om att han inte gillar etanol som drivmedel det må vara hans ensak. Men etanolen är vida överlägsen dieseln som drivmedel både ur kostnadssynpunkt och vad det gäller miljö.

Oljan och dieselns dilemma är att det är en ändlig resurs vilket innebär det kommer att ta slut en dag hur vi än bär oss åt. Min bedömning av oljeläget i världen är att vi pumpat upp ca hälften av all tillgänglig olja på jorden 2030. Min prognos är mycket snällare än domedagsprofeternas ställningstaganden. Det kusliga i bilden är fortsätter vi att konsumera som vi gör nu med årliga ökningar har vi pumpat upp sista fatet år 2085.

Nu blir det ju inte så priset på olja stiger till nivåer som minskar förbrukningen drastiskt.

Om det finns ett spår av riktighet i min prognos bör ett fat olja år 2010 kosta ca 200 dollar fatet och det är en snäll prisbedömning. Med den prisutvecklingen kostar dieseln 2010 närmare 18 Skr litern. Då är etanolen ett klart billigare alternativ. Vi får nog räkna med att etanolpriset stiger till 10 Skr litern och om man då räknar om etanolen till dieselekvivalenter är ändock det en skillnad på i varje fall 4 Skr litern.

Detta är oljebolagens mardrömsscenario. Vi kan redan idag se att bensinförsäljningen sjunker med ca 6 % årligen. Det är denna volymminskning som gör att oljebolagen inte vågar ta ut det pris de skulle vilja ha på bensin och diesel.

Den intressanta förändringen på oljemarknaden är att dieseln håller på att bli dyrare än bensinen.

Etanolens kritiker hävdar att det är energislöseri och resursslöseri tillverka bränsle av spannmål. Denna kritik är inte sann utan en grov schablonisering. Vi vet idag att bensin innehåller ca 9 500 kwh per kubikmeter medan etanolen innehåller ca 6 000 kwh. Men till bilden skall läggas att restprodukterna vid etanoltillverkning är tre halm, foder och kolsyra som bildas vid jäsning. Om man räknar fodrets energivärde till 2500 kwh och att halmen till 5000

kwh per kubikmeter producerad etanol kan vi se att för varje kubikmeter etanol som produceras får vi ut 13000 kwh i olika former av energi.

Processen är ju inte konstigare än raffinera olja. Det som också skall vägas in i bilden är att den koldioxid som bildas vid förbränning av motoretanol är grön koldioxid som recirkuleras genom att växterna tar upp den. Dieselbilens koldioxidutsläpp är fossil koldioxid som inte är önskvärd. Man kan hävda att det fossila utsläppet borde adderas till det gröna utsläppet. Dieselbilen är en riktig miljömarodör.

Oljebolagens strategi är smart nämligen minska de gröna koldioxidutsläppen så atmosfären rymmer det fossila utsläppet. Det är häpnadsväckande att nyhetsredaktören gått på den minan men jag är generös och förlåtande till min natur inser att alla inte kan vara perfekta.

LRF med sin förbundsbas Lars Göran Pettersson borde ta ett initiativ att alla som arbetar i den gröna sektorns näringar och binäringar borde köra ”grönt” det vill säga på etanol och med flexifuelbilar. LRF:s förbundsledning borde medverka till att någon form av personalrabatter utarbetas som gör det förmånligt för sektorns anställda att köra ”grönt”.

Sedan tycker jag att ATL:s och Lands medarbetare borde som näringens opinionsbildare gå före och köra på etanol. Det är ju ändock det som växer på åkrarna som betalar era löner.

Med lite teknikutveckling borde den andra generationens etanoltillverkning bygga på att göra etanol från kärna och halm. Samt att genom sortförädling ta fram en etanolspannmål.

Det är stärkelsen som är den viktiga produkten. Dessa två steg kommer göra etanolen överlägsen bensinen. När oljan är slut växer och frodas vetet år från år i den biologiska kretsloppscykeln.

Lura inte dig själv köp en bil som kan köras på etanol eller grön diesel. Du har inte råd med något annat inom fem år.

KOMMENTERA GÄRNA

Brännelund – Eksjö

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

VART ÄR SVENSKT JORDBRUK PÅ VÄG

Heter landsbygdsutveckling nya ägare till landsbygdens basnäring jordbruket. Verksamheterna på landsbygden småförtaganden, kulturkliv, service skolor och vägar hamnar i händerna på dem som ja tro det eller ej kan driva jordbruk lönsamt i Sverige. Det tycks inte vara svenska bönder i varje fall.

Skall jordbruket med binäringar blir den första verksamheten i Sverige som blir totalt utlandsägd både i producentled och förädlingsled.

Idag kommer Holländare och Danskar hit och köper våra mjölkgårdar därför att priset på mark och byggnader är lågt. Reglerna att bruka är färre än i moderlandet.

Inte nog med det idag är Arla Danskt, Swedish Meats

Finskt, och KLS Danskt. Man ställer sig frågan vem är nästa man till rakning Lantmännen? Den koncernen går inte lysande. Granngården och Spira är en kvarnsten runt företagets hals. Spira har man stöttat med mer än fyra miljarder kronor. Hur man vrider och vänder på det myntet är det sanslöst.

Det är ju böndernas pengar man leker med. I Min bygd ser jag lysande exempel hur bra Granngården är. På ena sidan gatan säljer Carlssons i stort samma produkter som Granngården till halva priset. Detta kan inte fortsätta.

När spannmålspriserna och oljepriserna stiger deklarerar Lantmännen att utbyggnaden av Agroetanol med mer än vad som planerats hittills inte kommer att ske. Eller som lantmännens språkrör utryckte det blir vår sista satsning i energisektorn.

När oljepriset ligger på över 90 dollar fatet, bensinförsäljningen går ner med 6 procent om året och E 85 ökar med över femtio procent om året då deklarerar lantmännen här skall vi inte vara med. Biogasanläggningarna som förädlar biomassa som gödsel och grönfoder mm till biogas växer som svampar ur jorden men lantmännen som en naturlig partner tittar på?

Snart får vi in en stor internationell aktör på etanolmarknaden som sätter andra genrationens etanolproduktion i sjön där man använder etanolspannmål, hela spannmålsprodukten, kärna, halm, foder och gödsel.

I det läget kanske halva arealen av spannmål och grönfoder hamnar hos en annan aktör än lantmännen Då är det dags att ta ned skylten. Att sälja och köpa spannmål är en fråga om datateknik och logistik det klarar andra aktörer bättre än böndernas organisationer,

Nu måste vi ställa oss frågan hur kan bönderna kraftsamla för att vända utvecklingen. För om tio år är många spannmålsgårdar och mjölkgårdar ägda av utländska ägare att då är den svenska kooperationen ett minne blott.

De nya brukarna tar ju med sig sina kontakter hit. En sak vet vi deras affärskontakter är inte den svenska kooperationen.

Tro inte att Danish Crown kommer att sitta overksamt i Kalmar. Det kommer naturligtvis bli ett lysande exportinriktat företag där slakteriets produktion integrerar i det stora Danish Crown. Bönderna lär stå i kö som leverantörer.

Butiksprodukterna heter ”Danish Crown halvdanska produkter”. Köp svenskt kan slänga sig i väggen.

När vi under snart tjugo år talat om export har lantbruket varit inåtvända. Man skulle vinna den svenska marknaden, närproducera och ekologisera allt för att kunden skulle köpa svenskt. Strategin har varit fel medan miljonerna blött ut på än den ena och än den andra köp- svensktkampanjen har omvärlden tagit marknadsandelar i

Sverige medan vi i motsvarande grad inte vunnit slaget om Europa och världen. Den som gjort mest för Svenskt lantbruk internationellt är IKEA. En möbelhandlare från Älmhult? Vi skulle naturligtvis från en styrkeposition gått in i Danish Crown som en stor partner. Nu är det för sent.

Det ligger en synergieffekt i att förädlingen är utlandsägd och gårdarna är utlandsägda. Dessa grupper förstår varandra.

Det måste till en uppryckning av svenskt lantbruk, bli professionella, exportinriktade, framtidsinriktade.

Vad ni skall göra ja tyvärr se över vilka som representerar ert ägandeskap i förädling och intresseorganisationer. De som är bakåtsträvare som hellre ser de blir omvalda än till uppdragets ekonomiska natur göra jordbruket lönsamt bör nog övergå till att representera hembygdsföreningen.

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com

BYRÅKRATERNAS TESTAMENTE

Jordbruksverket har gett ut en prognos om hur livsmedelspriserna kommer att utvecklas de närmaste åren. Rapporten hugger i sten. Den är fylld med fromma förhoppningar om att det sker en ökning av livsmedelsproduktionen som överstiger efterfrågan.

.

Man antog att om man tog bort tullar och handelshinder skulle den fattiga världen producera näst intill gratis. Jag skrev en bok om detta för en del år sedan och påpekade skulle tredje världen producera spannmål krävdes ett pris ett bra stycke över en krona. Vad ekonomerna hade räknat ut var ju att tredje världen skulle betala för att producera mat åt oss. För varje kilo de producerade skulle de lägga till närmare en krona och sända det till en hungrande industrialiserad värld. Sådant kallas utsugning.

Man väger inte in två nya faktorer nämligen den ökade konsumtionen av kött över hela världen och energisektorns konkurrens om marken då blir siffrorna helt annorlunda än i Jordbruksverkets tabellverk. De två stora konkurrenterna är biogas och etanol. När biogassystemen (rötning) byggs ut blir grönfoder den kanske viktigaste råvaran jämte gödsel från djuren och matavfall.

I rapporten blundar man för att det är ett mycket litet antal områden på jordklotet som kan producera spannmål i stora volymer per ha. Att komma upp i volymer på över tio ton per ha är bara förunnat de områden som har mineraliserande jordar och rätt volymer med nederbörd. Det blir dessa områden som blir intressanta för energigrödor. Varken Australiens slätter eller tex. USA:s prärieområden kommer över 6 ton per ha.

Om man läser mellan raderna är det nog mer ett försvarstal för att behålla jordbruksbyråkratin. Byråkraterna är ju idag fler än bönderna. När trädan avskaffas så borde antalet byråkrater minska i samma utsträckning. Nästa avreglering blir avskaffade mjölkkvoter och sänkta gårdsstöd och djurstöd. Den nya Franske presidenten öppnar för en omfattande Jordbruksreform i EU. Efter det blir det inte många gissande byråkrater kvar.

Vi kommer att få vänja oss vid svängande priser på snart sagt alla produkter. Priset på spannmål kommer att svänga mellan 1,50 – 3:- kilot antingen vi vill det eller ej. Grispriset stiger kraftigt liksom mjölk priset. Troligen är utredarnas dröm att livsmedelspriserna kommer att falla en illusion.

Det man inte förutser är att när vi nu avskaffat bidragen som byggde på att ju mer man producerade ju mer bidrag fick man så sätter ingen bonde i tredje världen, Europa eller USA plogen i marken utan att veta att priset är rätt. Produktionens grundkostnad kommer att styra priset nämligen insatsvaror och kapitalkostnader.

Jag vill ge ett exempel bönder i tredje världen tjänar kanske en tusenlapp om året. Nu med ett spannmålspris på 2:-/ kilot ökar den bondens inkomster dramatisk. Kunde han producera 5 ton spannmål har han tiodubblat sin inkomst. Betänk vilken ekonomisk kraft vi släpper lös med ett högt spannmålspris. Lite skämtsamt är dyr spannmål betydligt bättre för tredje världen än U-hjälp.

Jag påpekande lite försynt detta några ledande ekonomer och de säger surt att detta är inte möjligt det finns ingen infrastruktur för detta. Men det var inte mycket mer än tio år sedan samma ekonomer förutspådde att tredje världens produktion skulle blomstra och försörja oss med mat på ett spannmålspris på 50 öre kilot.

Jag har försökt söka logiken i dessa ekonomers antaganden tyvärr får man inte ifrågasätta de deras analyser. De är ju vetenskapsmän och jag en enkel skrivare.

Den nya rapporten från Jordbruksverket är byggd på den vetenskapliga hypotesen ju sämre betalt man får desto mer och bättre produkter får man fram. Detta gäller för massproducerande industri men inte för biologiska processer som följer årstider jordar och nederbörd.

Brännelund - Eksjö

Brännelund den15 dec. 2006

Slaktarens sista strid

Så har sorgebarnet Swedish Meats fått en ny ägare. Tyvärr blev det ju inte en svensk vilket inte var heller att vänta. Jordbrukets kooperativa slakterirörelse har kantats av problem och motsättningar sedan tidigt sextiotal. Famösa valutaaffärer som avkastat verkställande direktörer. Spiraleländet hade sin upprinnelse i det gamla slakteriförbundet. När man insåg att slakten inte kunde bära Spiras bördor fick LRF rycka in. Dyrt har det varit och Spira blöder än.

När Peter Raztar var VD började Swedish Meats komma på fötter och man kunde planera en försäljning. Man kan konstatera att Raztar styrde med järnhand eller rättare sagt affärsmässig kompetens. Styrelsen spelade den roll den skall spela och nämligen göra en rimlighetsbedömning av affärsverksamhetens utveckling. Mellan dessa storheter rådde boskillnad och gud nåde den som inte iakttog husfrid.

Man kan elakt utrycka det så att när kapten Raztar steg av sjönk skutan som ett såll  på djupt vatten. När Åke Modigh tillträdde misstänker jag att styrelsen eller i varje fall delar av styrelsen vädrade morgonluft och började ägna sig åt saker de inte var ”böxade” för. Detta ledde till motsättningar och Modigh sköts åt sidan för någon mellanfigur som var ett lydigt redskap i händerna på styrelseledamöter som ville utöva inflytande på frågor som de inte skall och inte har kompetens för.

Tittar man igenom slaktens historia har ju slakteriernas styrelser och för den delen slaktens intresseorganisationer avkastat VD i samma takt som en hockeyns elitklubbar byter tränare. Styrelsen har aldrig varit en bra coach för slaktens företag, Tyvärr synd men sant.

Slakten har aldrig riktigt kunnat inse att nyckeln till framgång ligger i höga försäljningsvolymer och stor export. Produktutvecklingen har avstannat och framförallt den utveckling av produkter som är gångbara på export.

Tittar vi söderut på vårt grannland ser vi hur de varit mycket framgångsrika. Förutsättningarna mellan våra länder har inte varit väsenskilda. Vi lyckas med knappt och nätt tre miljoner grisar medan Danskarna producerar gott och väl 25 miljoner.

Orsaken kan ju sökas i regelverk men jag är rätt övertygad det handlar mer om affärsmässighet och på detta område har inte de svenska slaktföretagen varit särskilt lyckosamma. Imagen kring den svenska modellen har varit uppblåst men inte ens svenska konsumenter har varit villiga att betala för den fördyring den inneburit.

Nu har Finska Rautakalou köpt Swedish Meat och genast är ett gäng förtroendemän framme och gnyr att man sålt sig för billigt. Andra hävdar att man sålt sig åt fel håll till Danmark skulle man gått. Atria lägger också de ett bud om än i efterhand.

Man kan ju fråga sig om inte Finnarna köpt grisen i säcken? Man kan ju beskriva ett företags pris som den likvida kassan och bästa fall 60% av det egna kapitalet. Anläggningarna som finns i Swedish Meats ska man värdera till alternativanvändningen. Vad betalar man för en slakteribyggnad som inte använd som detta. Dessutom har man iklätt sig att ta låneskulden i egen portfölj. Sanning och säga ett fantastiskt bra pris. Danskarna hade inte  betalat det priset.

Att göra halt nu och tro att köparna står på kö är ett finansiellt vågspel och en uppenbar risk att Swedish Meats i så fall slutar som Spira i ett stort ”svart hål”. Med Finsk ”perkele” blir den samlade Finsksvenska koncernen något fantastiskt bra vilken av Finnarna som än köper. Den stora vinsten är att svensk mathandel fått kalla fötter det finns nu fler köpare av svensk mat än de i Sverige.

(UE) Brännelund Eksjö

Lars Håkan Halldin

undereken@hotmail.com