JORDBRUKSMINSTERN SVARAR PÅ MITT BREV

Lars-Håkan!

Tack för ditt e-brev om den svenska mjölkproduktionen.

Regeringen arbetar ständigt för att göra det enklare, roligare och lönsammare att vara företagare. Jag har också förstått under mina resor i landet och i de kontakter som jag har haft att det finns en stor oro bland landets mjölkbönder. För närvarande ser vi över arbetsgivaravgifter och egenavgifter för att se om företagarna betalar rätt avgifter. Jag kan också berätta – som du kanske redan känner till – att EU-kommissionen har vidtagit åtgärder för att kompensera mjölkbönderna för den senaste tidens prisfall på bland annat smör, ost och mjölk. EU tog bort exportbidraget för smör, ost och mjölkpulver år 2007 eftersom världsmarknadspriserna då hade stigit så mycket att de inte längre var motiverade. Nu är situationen den omvända och sedan januari 2009 utgår återigen exportbidrag för mjölk och mejerivaror. Sveriges grundinställning är dock att vi ska verka för ökad marknadsanpassning.

Avslutningsvis vill jag betona att det finns all anledning för branschen att se ljust på framtiden. Vi i norra Europa använder av tradition många mjölk- och mejeriprodukter och den traditionen kommer att fortgå. Efterfrågan på mjölk och mejeriprodukter kommer att finnas även i framtiden.

Med vänlig hälsning

Eskil Erlandsson
Jordbruksminister

UTDRAG UR MITT ANFÖRANDE VID INGARPS MÖTE

SVERIGES EKONOMISKA LÄGE 

Rättvisa och välfärd prövas de närmaste åren.

Soc. Dem förslag om förmögenhetsskatt är förödande. Den bidrager till att ytterligare kapital strömmar ut ur Sverige. Kronans värde utsätts för helt onödiga påfrestningar. Den driver upp de underliggande räntekraven på kapitalmarknaden som hushållen dyrt får betala när riksbanken drar åt ränteskruven. 

Förmögenhetsskatten kräver en intern räntenivå som är högre än kapitalmarknadsräntan och förmögenhetsskatten tillsammans. Det handlar om räntenivåer på närmare 9 % vilket säger sig självt är omöjligt. En stor finansiell inströmning av kapital skulle bryta den förtroendekris som kronan varit utsatt för.

Den Svenska ekonomin är inte i bra skick. Trots rapporter om förbättrad orderingång mm. Vi kan se bestående arbetslösheten som kan stiga till 12 % vilket är förödande och tar stora ekonomiska resurser i anspråk som skulle använts till investeringar och produktivitetsutveckling. Innan arbetslösheten är tillbaka på acceptabla nivåer kan ta upp till 5 år. Vi kan ha den värsta biten framför oss om man anser att en devalverad krona, arbetslöshet, stigande räntor och prisfall på hus är problem.

Kronans devalvering märks inte i vårt dagliga liv men alla har vi blivit fattigare. Exporten har blivit billigare och importen blivit dyrare. Vi märker det i turistnettot. Din semesterresa blir mycket dyrare.  Kvarstår att kronan devalverats ca 12 %. Den viktigaste politiska frågan är hur skall vi komma ned till 125 på indexet.  Det handlar om en smärtsam inre devalvering. Grunden för denna är att pengar strömmar in i Sverige från exporten och placerare vågar placera pengar i Svenska kronor.

Vägen tillbaka är törnbelagd. Vi måste av egen kraft pressa kronans värde från 143 på TCW index till 125. Skall vi gå med i det Europiska valutasamarbetet krävs en krona som värderas till under 120 på TCW index.

Vägen ditt kräver att vår exportindustri klara att sälja igen och att prisnivåerna anpassas till en krona som blir allt starkare annars är Sverige kvar i devalveringsträsket.

Den kommande avtalsrörelsen är helt avgörande för ekonomins utveckling. Det krävs ökade reallöner inom ramen för inflationsmålet eller ännu hellre den rådande inflationen. Det kan röra sig om nollavtal om inflationen är negativ.

Fortfarande är det bankerna som hänger över ekonomin som ett spöke som vägrar att ge sig av. Bankerna i USA och Europa kräver 4700 miljarder kronor i kapitaltillskott för att klara förluster, nedskrivningar och kapitaltäckning. Pengar som inte finns och som i första hand aktieägarna måste gräva fram.

Bonusprogram skall nog ingen ansvarskännande bankman ens tänka på.

Arbetslösheten ökar under kommande året till 12 % för att sedan vika. Den ekonomiska tillväxten är närmare minus -6 % vilket kräver i varje fall fyra år av god ekonomisk tillväxt för vi skall vara tillbaka på samma BNP-tal som 2007.

Det som krävs är en regering med stark majoritet i riksdagen och med ett öppet sinnelag griper sig an problemen. Jag anser nog att en fortsatt regering med alliansen är det bästa för Sverige trots smärre politiska skönhetsfel.

Brännelund - Eksjö

Lars Håkan Halldin ©

Seniorkandidat till Riksdagen

Brännelund, 575 95 Eksjö

Telefon 0381-401 76 Mobil, SMS och MMS 0708-7 401 76

http://maktentillfolket.bloggagratis.se