Klipp ur Smålandstidningen den 8 sept

DAGENS ROS TILL MIG

Dagens Ros till Lars-Håkan Halldin, Ebert Sjöberg och Bo Grapenskog som påpekar brister och orättvisor i vårt så högstående Sverige. Med all rätt ifrågasätts ofta styrande politiker. Tack för för karlar som är karlar och vågar stå upp för en alltmer vacklande samhällsbild.

Men ni andra då???

Min kommentar

Sådant värmer man känner att rättvisa, klarspråk och sanning i längden vinner,  smygande och hycklande, viskande i slutna rum  det hör det förgågna till

Lars-Håkan

Hej Alla Läsare

Någon frågade mig varför gör du reklam för Österängskyrkan när du tillhör Höreda församling. Sanningen är enkel min som Christoffer Halldin gjorde sin praktik "social service" i den kyrkan. Jag kom att gilla Kyrkoherde Briland. Dessutom ligger kyrkan vackert. Ska väl erkänna jag är lite svag för ordet diakoni men inte särskilt duktig på det själv. Har genom sonen min fått intrycket att Österängskyrkan är en plats som likt den barmhätige samariern inte lämnar medmänniskor i sticket. Sådant gillarjag. Ta din fallne vän i dina händer och säga "om ingen annan älskar dig så gör jag det" Det är en del av min politiska ideologi.

Lars-Håkan Halldin

Jurist - men inte trist!
Carl-Axel Petri, fd justitieminister, föreläser om sitt liv
Carl-Axel Petri har mött många spännande personer i sitt liv. I föreläsningen får vi bl a höra talas om hans liv från 1929 - året då han föddes och fram till dags datum.
Vi får också höra talas om många spännande personer, som Carl-Axel mött, bl a: Tage Erlander, Olof Palme och Torbjörn Fälldin, alla med ett gemensamt: De har varit statsministrar!
Tisdag 22 sept kl 18
Österängskyrkan
Fritt inträde!

JURIST – MEN INTE TRIST

Man har bett mig – inför föredraget den 22 september – att ge några glimtar från  min mer än 50-åriga verksamhet inom svenskt samhällsliv.

Det var för mig naturligt att välja juristbanan. Det var inte bara att andra släktingar valt banan utan främst ett starkt samhällsintresse som gjorde att jag valde juristyrket. Detta intresse innebar dock inte att jag ville delta i partipolitiken. Jag har alltid haft svårt att helhjärtat engagera mig för ett partis politik Det var därför jag efter studierna valde domarbanan. Jag anade inte då att jag under hela mitt yrkesverksamma liv skulle  - som opolitisk – få arbeta med politiska frågor.

Det var väl närmast en tillfällighet att jag som ung hovrättsjurist år 1958 erbjöds att bli biträdande sekreterare i riksdagens konstitutionsutskott. Det var för en samhällsintresserad person en mycket intressant uppgift att föredra ärendena och att skriva utskottets utlåtanden. Man kom också nära riksdagsmännen och fick lära sig hur de tänkte och resonerade Det gav en god insikt i hur riksdagen fungerade.

Under de följande åren fick jag flera uppdrag som sekreterare och sedermera ordförande i olika utredningskommittéer och organ. Det var bl.a på pensions- och miljövårdsområdena. Det gjorde att jag fick en viss kontakt med statsråden. Jag erinrar mig från den tiden ett möte med dåvarande statsministern Tage Erlander, som genom  personlig auktoritet och värme fick förståelse för sina beslut. Under de här åren var jag också ledamot i Naturvårdsverkets styrelse, där en annan medlem var Torbjörn Fälldin.

1977 flyttade jag till Jönköping för att som kammarrättspresident organisera upp den nya kammarrätten. Jag trodde då att mina nära kontakter med politiker i Stockholm var på upphällningen, Inget kunde varit felaktigare. Två år senare blev jag – till min oerhörda förvåning –uppringd av Torbjörn Fälldin, som erbjöd mig att bli energiminister i den koalitionsregering som han bildat och där kärnkraftfrågan var en intern tvistefråga som skulle avgöras i en folkomröstning .Eftersom partierna hade olika uppfattningar behövde man en icke partibunden minister. Jag accepterade och fick ta tag i frågor som jag tidigare inte hade sysslat med.

Energifrågorna var ju kontroversiella och fordrade balans mellan koalitionspartierna. I mitt arbete hade jag stort stöd av Fälldin som hade stor förståelse för att kompromisser var nödvändiga. Det var meningen att jag skulle avgå efter folkomröstningen om kärnkraften men man kunde inte enas om någon annan så jag fick stanna kvar ända tills regeringen föll efter oenighet i skattefrågan 1981.

När Fälldin skulle bilda en ny regering bad han mig stanna fast nu som justitieminister. Även om jag då hade kommit in i energifrågorna kände det bättre att få syssla med juridiken, som ju är mitt yrke. Även här hade jag starkt stöd av Fälldin, som hade en imponerande förmåga att förstå hur olika åtgärder påverkade den enskilda människan. Han hade ett stort intresse för juridiska frågor.

Ett statsråds dag är fylld med föredragningar och kontakter. Man måste ha kontakter med riksdagen och även oppositionen . Oppositionsledare var vid denna tid Olof Palme – en roll som han trivdes dåligt med. I inrikespolitiska frågor var han inte lätt att ha och göra med. Han skulle ju opponera Men han var lojal och samarbetsvillig när landets intressen stod på spel som t.ex när den ryska ubåten U 137 körde på grund i Blekinge skärgård.

Regeringstiden innebar också mycket resande. Bl.a följde jag med Kungen och Drottningen på statsbesök i Kina, där vi träffade den dåvarande ledaren Deng Zau Ping och till Frankrike där den dåvarande presidenten Gicard d´Estaing var värd .Jag var också i USA där jag fick vara med på en lunch hos president Reagan i Vita huset  och i Moskva där jag träffade den sovjetiske justitieministern i Kreml och i Tiblisi.

Efter regeringstiden återgick jag till Jönköping och sedermera flyttade jag från Kammarrätten till Göta hovrätt. Men de nya regeringarna gav mig –oavsett vilken färg de hade – nya uppdrag på lagstiftningsområdet. Det gällde frågor om data och integritet, grundlagen, miljöbalken och – vilket här kan vara av särskilt intresse – statens relation till kyrkan.

Jag hade redan på 1950-talet varit sekreterare i den första utredningen om förändrade förhållanden mellan stat och kyrka. Frågan ansågs då som politiskt omöjlig. Kyrkans ledning var ganska negativ till förändringar och de politiska partierna var både sinsemellan och inbördes splittrade. Det gick inte – trots många utredningar – att komma framåt annat än i mindre frågor. I slutet av 1980-talet tog man ett nytt grepp. Jag blev ordförande i en utredning som skulle se  över den gamla och helt föråldrade kyrkolagen från 1686. Tillsammans med ett antal experter lyckades vi rensa ut en massa onödiga och tyngande regler, där flera inte hade med kyrkan att göra. Vi fick fram en kyrkolag som var anpassad till vår tid.

Nästa steg i arbetet var att kartlägga kyrkans ekonomi och att ange några tänkbara alternativ till förändringar i relationerna mellan stat och kyrka. I det arbetet hade jag hjälp av biskopen Ahrén och kyrkans förste generalsekreterare Sören Ekström.. Våra förslag väckte debatt och politikerna gjorde den bedömningen att man nu ville göra ett försök att lösa frågan.

Regeringen satte i detta läge till en parlamentarisk kyrkoberedning för att ta fram ett förslag till ändrade relationer. I den blev jag ordförande. Efter en tids arbete visade sig att efter alla utredningar och all debatt man började bli överens och vi fick till sist fram ett förslag som blev grund för den stora kyrka-.stat reformen.

Att arbeta med samhällsfrågor som jurist är inte trist. Mitt sista offentliga uppdrag –att vara ordförande i riksdagsarvodesnämnden – lämnade jag vid 77 års ålder..

CARL AXEL PETRI