MITT INLÄGG I BAROMETERN 

Debatt 2008-09-26

En rättegång i Sverige får i inte vara ståndrätt . När lagmannen och nämnden träder in skall de vara helt nollställda och bara lyssna till och ta del av det som företes i rättssalen.

Juridik är inget annat än demokrati. Det är via juridiken vi organiserar demokratins viktigaste institutioner, rättvisa, handel och umgänge. Utan dessa komplicerade regelverk skulle det moderna samhället inte att gå att leva i Laglösheten skulle breda ut sig. Vi ser dagligen hur människor med ett brett samvete utvecklar sin kompetens att lura sina medmänniskor via elektronisk brottslighet men också gammaldags slavhandel. Där slavarna i dag är sexslavar.
De två pågående rättegångarna dels om morden i Arboga och dels om morden i Dalarna där en lite flicka miste livet prövar demokratins styrka och innehåll
Alla kan vi vara överens om att dåden är vidriga och att de som gjort detta förbrukat sin rätt att vistas fria i samhället. Att påföljden blir livstid är väl inget som förvånar någon.
Båda fallen kräver att den juridiska demokratin verkar. Rätt till advokat, rätt till en opartisk förundersökning men framförallt rätten till en rättvis rättegång. Man kan ju läsa regelverket för hur en rättegång skall bedrivas. Som lekman blir man ju inte så mycket klokare. Men lagstiftaren har sagt att det är endast det som sägs och företes i det helgade rummet domstolens plenisal som gäller när påföljd skall utdömas mot den tilltalade.
Finns inte bevisning bortom tvivlets gräns då skall den tilltalade släppas fri även om han eller hon erkänt den gärnings som läggs denne till last. Fallet Engla kan tyckas enkelt. Men det kräver en noggrann förundersökning och där har ju dalapolisen inte rosat marknaden. Man kan konstatera att det är dalapolisen som indirekt förorsakat Englas död.
En rättegång i Sverige får i inte vara ståndrätt . När lagmannen och nämnden träder in skall de vara helt nollställda och bara lyssna till och ta del av det som företes i rättssalen. Allt annat är en brottslig gärning. Skall vår demokrati fungera måste denna stålprincip gälla. Jag vet detta är en näst intill övermänsklig uppgift. Att frikänna när allmänheten dömt den tilltalade är en grannlaga uppgift. Men sådan är den yttersta spetsen i vår demokrati. Det är inte som på Jesu tid valet står mellan mästaren och Barabas. Folket har allt för ofta valt Barabas.
Arbogamorden där allmänheten dömt den tyska kvinnan på förhand – hon får dagligdags dödshot – är en fruktansvärd historia. Rättegången har föregåtts – jag påstår detta – av ett släpphänt polisarbete och en förundersökning fylld av förutfattade meningar.
Troligen är det så att man följt regelbokens paragraf ett: det är någon nära anhörig som gjort gärningen. När denne togs in till förhör var utredningen polisiärt uppklarad. När förhören med mannen ifråga började avslutades brottsplatsundersökningen med förvissningen att rätt person anhållits. Man kan nog sluta sig till att det på brottsplatsen fanns och finns bevis som polisen slarvat bort. Kanske i dag inte ens vill leta efter.
Det måste naturligtvis finnas bevis i form av fingeravtryck, DNA, fibrer, grus och mycket annat som helt enkelt polisen inte brytt sig om. Man hade sin bild av gärningsmannen klar det vägledde arbetet på brottsplatsen. Det är viktigt att komma ihåg att åklagaren är förundersökningsledare och ansvarar för utredningen.
När sedan den tyska kvinnan kom in i bilden då försökte man koka soppa på en spik och kallade pladder för indicier. Häpnadsväckande är att de som vittnat om en okänd person i anslutning till bostaden inte kunnat peka ut kvinnan. Det är hårresande. Men låt oss antaga det inte finns några spår på brottsplatsen. Borde inte polisen sätta sig ned och titta på den gärningsmannaprofilen? Det kan gå en utstuderad Jack the Ripper lös i Arboga som dödar kanske urskillningslöst men inte lämnar några spår.
Har man vridit och vänt på mammans och pappans berättelse finns det inte luckor där som bör fyllas i. Istället för att lägga den Tyska kvinnan till last det som inte har med rättgången att göra. Att kalla in vittnen som mer styrker en häxprocess än en modern rättegång.
Sedan till rättegången problemen vid, under och efter rättegången är brister som lagmannen bär ansvaret för. Det torde väl vara självklart att när man förbereder en rättegång som denna att man noggrant prövar rättenns sammansättning. Även nämndemännens intellektuella förmåga skall vägas in i ett komplicerat fall. Har inte lagmannen tillika chef för domstolen i utbildningen av sina nämndemän inskärpt regelverket för hur en rättegång går till? Vilken erfarenhet hade nämndemännen?
Att rättegången skall tas om finner jag för självklart. Men jag tror att en översyn av tingsrätten i Arboga, åklagarkammaren och polisen är på plats.
Lars-Håkan Halldin

Per Dahl, politisk chefredaktör
per.dahl@barometern.se
Telefon: 0480-592 11