Senaste inläggen

Av Lars-Håkan Halldin - 21 mars 2011 12:46

Ur min politiska dagbok

Kl 15.03 den - 2011-03-17


Läste i Smålandstidningen att Folkpartiets representanter Esse Pettersson med flera kallar fd landshövdingarna Gösta Gunnarsson och Lars Engqvist för omdömeslösa i regionfrågan. Jag bara konstaterar att Folkpartiet med Esse i spetsen går från klarhet till klarhet blir lite dummare varje dag....så är det!!!!! Folkets kärlek till våra gamla landshövdingar är lön för gott värv de ville aldrig leda vårt län i fördärvet och att det skulle upplösas  i ingenting.

Av Lars-Håkan Halldin - 21 mars 2011 12:43

Ur min politiska dagbok

Kl 13.50 mars 2011-03-20

Denna gång har världssamfundet handlat resolut och rätt. Vi kan inte sitta vid sidan om och se hur Gadaffi plågar, torterar och mördar sitt folk. Nu ger vi den Arabiska världen en hjälpande hand. Detta är början till slutet på självmordsbombare med mera ut kommer ett stolt arabiskt folk. Palestina/Israelkonflikten kommer också lösa sig i hägnet av detta. Signalen till de andra fähundarna som förtrycker sina folk är stark släpp fram demokratin annars kommer FN.

Av Lars-Håkan Halldin - 17 mars 2011 18:24

Min kommentar

Lyssna till de vise männen i regionfrågan – Jönköpings län en egen regionkommun

Översänder fd landshövding Gösta Gunnarsson och fd landshövding Lars Engqvist inlägg om regionbildning och hur Jönköpings läns framtid skall gestaltas. Jag ber er läs noga begrunda kunskapen och erfarenheten som talar i denna/detta inlägg/artikel. Det är inget hokus pokus hastigt påkommit utan genomtänkt byggt på erfarenhet som få andra har i Sverige. Ber att städsla dessa båda personer som föredragshållare vid möten mm ang. regionfrågan. Gå inte vidare innan ni hört sakkunskapen.

Regionbildningen upplevs bland folk enligt genomförda opinionsmätningar som ett politikerprojekt som tar makt från folket och ger det till politiker. Det fins ingen folklig entusiasm I detta och det strider mot de decentralistiska grundvärdena



SÅ HÄR SKRIVER DE VISE MÄNNEN

 

Säg nej till storregion:

Samarbeta över gränserna istället för att bygga nya


Under de senaste åren har det bedrivits en intensiv och i många stycken obegriplig kampanj för att ersätta den nuvarande regionala samhällsorganisationen med en handfull gigantiska så kallade storregioner.


Kampanjen har i huvudsak bedrivits av SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. Organisationen och dess ledande tjänstemän har betraktat bildandet av geografiskt större regioner som en nära nog lagbunden utvecklingsprocess och som en förutsättning för ekonomisk tillväxt. Genom att ersätta den nuvarande regionala indelningen med några gigantiska regioner har de sett en möjlighet att låta den kommunala sektorn ta över centrala uppgifter från staten, framförallt ansvaret för tillväxtfrågorna och den regionala utvecklingen.


Efter omfattande lobbyverksamhet intog den statliga Ansvarskommittén för några år sedan samma ståndpunkt som SKL. Därmed låstes den offentliga debatten fast i föreställningen att tillväxt och utveckling är helt beroende av samhällsadministrationens geografiska storlek, ju större region ju bättre förutsättningar för ekonomisk tillväxt.


Förra året gav regeringen den tidigare generaldirektören i Skatteverket, Mats Sjöstrand, i uppgift att, ännu en gång, utreda frågan och i slutet av detta år ge förslag till en framtida regional samhällsorganisation. Utredaren tycks ha tagit Ansvarskommitténs förslag som utgångspunkt och eftersom den offentliga debatten varit låst handlar nästan all diskussion återigen om var gränserna ska dras istället för om motiven för de nya storregionerna och om alternativa lösningar.


Som tidigare landshövdingar i Jönköpings län har vi tillsammans en lång erfarenhet av regional administration.  Denna leder oss till att vi avråder från bildandet av en ny storregion.


Inte bara Jönköpings län, utan säkerligen de övriga smålandslänen, har mest att vinna på att behålla den nuvarande geografiska indelningen för såväl de framtida regionkommunerna som för de statliga länsförvaltningarna. Framtidens utmaningar bör mötas med gränsöverskridande samarbeten istället för centralisering till en ny och geografiskt avlägsen byråkrati.


Vi menar att det egentligen inte finns några starka argument för nya administrativa storregioner.


Det saknas empiriskt belagda samband mellan den administrativa regionens storlek och ekonomisk tillväxt. Hållbar tillväxt avgörs i huvudsak av styrkan i regionens sociala sammanhållning, dess tradition av entreprenörskap och företagande samt av graden av förtroende och tillit mellan grupper och individer i samhället. Jönköpings län är ett utmärkt exempel på just detta. Förmågan att samla olika aktörer – staten, kommunerna, näringslivet, enskilda entreprenörer och organisationer - för att nå gemensamma mål har varit av vital betydelse för länets utveckling.


Vi vågar påstå att den högskola vi har i Jönköping med sin unika relation till såväl regionens företag som till dess offentliga verksamhet inte hade funnits om vi varit en del av en större region. Detsamma gäller för flygplatsen i Jönköping.


Tillgången till en högskola, som utvecklat sin utbildning och forskning i dialog med regionens näringsliv, och till goda kommunikationer har haft avgörande betydelse för länets tillväxt.


Det är inte rimligt att låta de administrativa gränsdragningarna styras av en mycket osäker bedömning av hur arbetsmarknadsregionerna kan se ut om 20 eller 30 år. Arbetsmarknadsregionernas starka föränderlighet talar istället för en mera flexibel administration. Framtidens arbetsmarknad handlar om att riva gränser istället för att bygga nya.


De som argumenterar för stora regioner har ofta pekat på behovet av en samordnad sjukvård. Men sjukvårdsorganisationen i Jönköpings län samarbetar sedan lång tid tillbaka över landstingsgränserna. Det finns, till exempel, ett mycket väl fungerande samarbete med universitetssjukhuset i Linköping. Föreställningen att nya storregioner leder till en bättre kvalitet på sjukvården motsägs också av redovisade kvalitetsmätningar. Sjukvården i Jönköpings län hävdar sig väl i jämförelse med andra regioner.


Om det således saknas bärande skäl för de nya storregionerna finns det mycket starka argument emot. De handlar om demokrati och effektivitet.


Samhällsorganisationens demokratiska legitimitet avgörs av medborgarnas delaktighet, insyn och möjlighet att utkräva ansvar.  En indelning i några få storregioner innebär ett kraftigt vidgat avstånd mellan beslutsfattarna och medborgarna. Risken är uppenbar att medborgarnas tilltro till de politiska och administrativa systemen försvagas.


Det är en villfarelse att stora organisationer och enheter alltid är effektivare än små.


Det är sant att det i ett system med flera mindre, självständiga organisationer kan förekomma onödigt dubbelarbete och att det kan vara svårt att i de mindre enheterna upprätthålla tillräcklig kompetens. Det är emellertid problem som kan lösas genom vidgat samarbete och kompetensutbyte.


Det är dock lika sant att de stora organisationerna tenderar att utveckla ineffektiva och ogenomskinliga byråkratier. Och det är problem som är svårare att hantera.


Med i huvudsak den nuvarande geografiska regionindelningen finns det, som vi ser det, goda förutsättningar för den offentliga administrationen att klara sina uppgifter.


Om landstinget och regionförbundet, såsom nu föreslås av en majoritet i landstinget, tillsammans bildar en regionkommun inom Jönköpings läns gränser med ansvar för alla de frågor som för närvarande delas mellan de två organisationerna, får vi ett direktvalt regionalt organ.


För att dialogen mellan regionen och staten ska vara levande måste statens egen regionala organisation ha samma geografiska indelning som regionkommunen. Dessutom måste länsstyrelsernas roll som statlig företrädare och som samordnare av statens alla regionala aktiviteter bli tydligare. Länsstyrelserna ska ha en viktig roll att inför den centrala statsmakten aktualisera länets behov och möjligheter.


Att staten och de kommunala regionerna ska arbeta med olika geografiska gränser är för oss helt uteslutet. Det skulle inte bara vara ett problem för regionkommunen utan, framförallt, för länets kommuner. Avståndet till statens företrädare skulle öka och möjligheten till nära och regelbundna kontakter minska. Skilda geografier skulle dessutom skapa förvirring.


När det gäller den framtida regionala indelningen för Jönköpings län vill vi ge följande råd till ansvariga politiker på lokal, regional och nationell nivå:


Se till att statens representation följer samma geografi som den planerade regionkommunen, det vill säga nuvarande länsgräns, och gör Länsstyrelsen till en effektiv samordnare av statens regionala aktiviteter.


Samarbeta med grannregionerna och grannlänen för att lösa framtidens utmaningar.


Om samma utveckling kommer att ske i de övriga smålandslänen, vilket vi hoppas, kan 

länsstyrelserna, regionkommunerna och kommunerna i Småland gå till en gemensam offensiv för varumärket Småland. Till dem som påstår att en ny storregion är en förutsättning för detta vi vill hävda motsatsen.


Gösta Gunnarsson      

Landshövding 1980 -1997


Lars Engqvist

Landshövding 2004- 2010



 


 

Av Lars-Håkan Halldin - 17 mars 2011 18:18

SLÅ VAKT OM SVENSK BLANDEKONOMI

Riksdagen har satt ned foten och förbjudit försäljning av kollektiv egendom som statliga företag det tycker jag är utomordentlig bra. Försäljningen av Vin & Sprit till Fransk brännvinsindustri var en stor olycka.


I Centerns pragmatiska syn på marknadsekonomin präglat av ramplanering och styrning har vi en sektor av statliga företag som vi skall slå vakt om. Kronjuvelerna säljer man inte. Det enda som skall säljas är brunkolsverket i Tyskland och ett och annat tyskt kärnkraftverk.Som den statliga sektorn ser ut idag skall den se ut framgent. Dessutom för att finansiera statens förmögenhet och pensionssystemet måste även staten i blandekonomins namn äga icke oasenliga poster av svenskt och utländskt aktiekapital.


Låt oss konstaterar att socialismen som ägandeform har vi övergett sedan länge och de socialistiska rekvisiten finns det nog ingen politiker som drömmer om att införa idag. Det var en styrd och ramplanerad marknadsekonomi i god centerideologisk anda som räddade Sverige ur finanskrisens farliga och giriga klor.


Sverige är ett välfärdsland som bygger huvuddelen av detta på en aktiv frihandel. Malm, metaller, skog, bilar och mycket annat har varit en viktig del i utvecklingen och skapat starka ekonomiska resurser.


Från Centerpartiets sida har vi genom årtionden ända sedan kriget medverkat till att skapa ett starkt Sverige. För att bygga ett land krävs en ekonomisk ideologisk övertygelse hur en ekonomi skall formas för att vara bra för folkflertalet rik som fattig.


Därför har vårt mantra om en styrd och ramplanerad ekonomi haft sin stora riktighet i historien såväl som i nuet. En sådan ekonomi innebär att man betraktar betalsystemet som funktion i det allmännas nytta och måste styras hårdhänt och vara funktionsdugligt i alla tider. Därför är en Finansinspektion och en stark Riksbank nödvändigheter i denna ramplanering.


För att klara tillväxten och inflationen behövs starka parter på arbetsmarknaden som sköter lönerörelserna inom strikta ramar där man prioriterar ökade reallöner och minskade reala lönekostnader i företagen. Genom att lönebildningen ligger inom ramen för det totala inflationsmålet men löneökningarna växer saktare än företagens kostnadsmassa skapas mycket starka företag som klara framtiden väl.



I detta ideologiska perspektiv krävs att en väl fungerande styrd och ramplanerad frihandel som får utvecklas fritt men ansvarsfullt.  Statsmaktens viktigaste uppgift är att stärka och skydda det privata ägandet och utvidga detsamma för folkflertalet.


Att äga, villa, bil, förmögenhet osv. är grunden för det privat ägandet. Privat näringsverksamhet att kunna driva enskild firma är en annan viktig del i detta. Också privat ägande av förmögenheter i aktier, fonder och andra värdepapper mm är en viktig del i ett sådant ägande. Privat riskstagande i privata aktiebolag är ett styrke-bälte i en stark privat sektor.


Publika företag är en spegel av det privata aktieägandet där naturligtvis det måste råda hårda kollektiva spelregler som stiftas i lagen om aktiebolag i publika former. Stiftelser och kooperativa företag är också en form av publikt ägande som vi skall vara rädda om.


Alla dessa former skapar en blandekonomi av olika ägandeformer. Det statliga ägandet har en viktig balanserande roll i svensk ekonomi och vi skall på olika sätt slå vakt om detta. Statligt ägande är inte bara företag utan även järnvägar, vägar byggnader och mycket annat.


De politiker som vill sälja statlig egendom skall ha smäll på fingrarna gärna blå nagelrot. Troligen kommer aldrig ”låt gå liberalernas” dröm om att staten inte ens skall äga en spade gå i uppfyllelse. Lika så gott är det.



Lars-Håkan Halldin ©

Oberoende Centerpartist

Brännelund, 575 95 Eksjö

Telefon 0381-401 76 Mobil, SMS och MMS 0708-7 401 76

http://maktentillfolket.bloggagratis.se




Av Lars-Håkan Halldin - 10 mars 2011 11:58


Så här skulle rubrikerna i dagens tidningar sett ut!


Centerpartiets hårda ord mot statsministern

Centerns jordbrukspolitiska talesaman?, ungdomsförbundetCenterns samtliga distriktsordföranden skriver i ett öppet brev till statsminister Fredrik Reinfeldt hur de med stark oro ser regeringens agerande kring förhandlingarna om EU:s budget.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M). Foto: Pawel Flato

Det är apropå budgetförhandlingarna kring EU:s budget 2014-2020 och Fredrik Reinfeldts uttalande som har fått LRF på fötterna. 


Statsminister Fredrik Reinfeldt vill prata om hur man snabbast avvecklar CAP, i stället för att se CAP som ett viktigt verktyg för en hållbar livsmedelsproduktion, menar Centern. Och det oroar dem. 


"Det är en hållning som allvarligt försämrat Sveriges förhandlingspositioner om den framtida EU-budgeten och i dag är det få EU-länder, om några, som är intresserade av att föra en dialog med Sverige." skriver Centerpartiet. 



Centern kallar det en brist på ledarskap och menar att Fredrik Reinfeldt går emot sin egen regeringsdeklaration om att Sverige ska vara en aktiv och konstruktiv kraft i Europeiska unionen. 


Statsministerns uttalande i Rapport om att det är märkligt att jordbrukssektorn som står för fem procent av sysselsättningen i Europa skulle få 41 procent av det samlade budgetstödet, menar Centerpartiet gör att han förlorat trovärdighet bland Sveriges bönder och ledande politiker i Bryssel. 


"De gemensamma satsningar som via EU-budgeten görs på livsmedelsförsörjningen är visserligen stora i nominella termer, men de utgör faktiskt mindre än 1 procent av de samlade offentliga utgifterna inom EU27. Men att ställa jordbruksbudgeten i relation till EU27s samlade offentliga utgifter är något du och din regering undviker konsekvent.", skriver Centerpartiet.


CAP är ett viktigt verktyg framöver, och därför behöver CAP moderniseras, framhåller Centerpartiet. 


De uppmanar regeringen Reinfeldt att se till att Sverige blir en part som övriga medlemsländer vill förhandla med när EU:s framtid ska avgöras.



Av Lars-Håkan Halldin - 6 mars 2011 13:55


Replik till Kew Nordquist Mp Ang kvävebeskattningen.

 

SÄLJA UT JORBRUKET GER RÖSTER I STADEN!

Jag slutar aldrig och förvåna mig över den brist på kunskap som finns om hur odling går till i svenskt jordbruk. Kew Nordquist miljöpolitisk talesman för miljöpartiet är inte okunnig utan är ute i helt andra syften nämligen lägga ned stora delar av det konventionella jordbruket och ersätta det med import. Sedan hycklar han och säger man kan väl inte belasta miljöpartiet för importen Jo det kan man för ni bedriver falsk miljöinformation.


 Jag rekommenderar herr Nordqvist att gå ut på en veteåker och klippa bort exakt ett kilo vetekärna + strå och sedan analysera det genom sluten förbränning och räkna ut hur mycket energi, koldioxid, mineraler och kväve som är bundet i denna biomassa. Resultat som förargar alla miljövänner är att på en åker där man tar t.ex 6 ton vete per ha binder strå och kärna mer kväve än vad man gödslat med detta förnekar ingen somkan  frågeställningen på vetenskaplig grund.


Fotosyntesen som omvandlar soljus, utsäde och koldioxid plus andra processer till ax och korn. Går man upp i avkastning per ha ökar kväve och koldioxidbindningen varför man tillför mineral i form av kvävegödsel för att strået och kärnan skall öka från 4.4 ton per att ha till 6 ton per ha. Ingen förnekar detta.


Om man producerar 6 ton vete på en åker brukar man gödsla 130 kg kväve. Processen att skapa strå och kärna binder 25 kg kväve i halmen och 108 kg kväve i kärnan sammantaget binder processen mer kväve än vad man gödslar åkern med.


Sedan har vi en etisk dimension av problemet naturen är vist ordnad att den har luftkväve också i förmultnande produkter mm. Dessa system har läckt kväve i alla tider och skall läcka kväve i alla tider.


Kväveutsläppen måste vi gå efter på andra håll i det ekologiska systemet. Utsläpp av kväve i transporter, mathållning, gräsmattor, lufttransporter. Kväveutsläppen på en flygresa till Thailand är inte små. Kväveutsläppen i samband med dieselförbränning är jättelika.


Vill man komma åt både koldioxid och kväve skall man använda recirkulerande drivmedel som biogas, rapsolja, etanol mm. Alla vet att kvävet och koldioxiden är ett lån från naturen i dessa processer som naturen tar tillbaka.


Miljöpartiets politik innebär att vi kommer importera mer kväve från utlandet via mjöl och kött än vad vi lägger på i form av kvävegödsel.


Sedan för att återvända till kemins lagar är bindningen av koldioxid och växthusgaser i växande gröda jättelik det rör sig i varje fall om 3 miljoner ton årligen. I denna för planeten så viktiga överlevnadsfråga passar Kew Nordquist. Att sparka på en röstspillra som bönder ger röster i staden sedan att konsekvensen blir att nettoutsläppet av politiken blir mer


Miljöpartiet bluffar om man sänker avkastningen ökar kväveläckaget. Det vi skall göra är att ta hand om kärna och halm använda det till bränslen, strö, mat och energi i form av motoralkohol.


Jag tycker det är mycket omoraliskt att importera mat som producerats med obskyra metoder än att producera bra mat kontrollerat och på ett vetenskapligt sätt som görs i vårt land.


Det är landsbygdens biomassa som tar hand om växthusgaser som koldioxid omvandlar dem till mat, skog virke och pappersmassa. Vi gör nyttigheter av skiten som produceras i Städerna och i bilarnas avgaser. Tacka lantbruket för allt gott det gör för Sveriges miljööverlevnad istället för att sparka dem på smalbenen.


Kew Nordquist vet att om han rider på okunskapen om jordbruket så ger det röster i storstäderna där kunskapen om landsbygden är liten därför kan Kew ägna sig åt smutsigt röstfiska. Att slå på dem som sett dig födas och den jord som gett dig intäkter i ditt jordbruk tycker jag bara är billigt.


Lars-Håkan Halldin ©

Oberoende Centerpartist

Brännelund, 575 95 Eksjö

Telefon 0381-401 76 Mobil, SMS och MMS 0708-7 401 76

http://maktentillfolket.bloggagratis.se




Av Lars-Håkan Halldin - 6 mars 2011 13:27



Jag delar moderaterna, miljöpartiet och Soc dem syn man ska bevara Jönköpings län som ett eget län och ansöka om att bli regionkommun. Denna fråga har jag slagits för under många år och fått utstå mycket spott och spe från de själslösa centralisterna.


Jag vill förstärka legitimiteten i regionbildningen genom att folkomrösta i frågan 2014. En folkomröstning går aldrig statsmakten mot sedan må mitt eget parti och mannen från Fryele åkrar be på sina bara knän att regeringen skall köra över folkets ligitimitet. Så gör centralister!


Fördelen  med en folkomröstning är att redan nu är 70% av jönköpingsborna mot en storregion. Dessutom skulle de centralistiska krafterna förpassas ut i den politska öknen för årtioonden. 

 

Centralisterna i mitt parti ingen nämnd och ingen glömd hävdar att detta är en gammal centerfråga. Det är det nu inte. Vi inom centern har alltid vurmat för länsdemokrati som innebär att till landstingets kompetens skulle även den statliga verksamheten fogas. Det har alltid varit centerpartiets uppfattning. Det finns anledning att med några intellektuella rekvisit analysera regionfrågan.

 

Detta med storregioner uppfanns av landshövding Mats Svegfors, som jag tycker är en lysande författare, men som samhällsorganisatör är han väldigt medioker. Nu hoppade en hel del politiker på det här tåget och talade om en välgörande och nyttig strukturutveckling. Jag kan berätta för läsaren att politikernas drivs av ambitionen att förvaltningsdirektören skall få en bredare och dyrare läderstol att sitta på och regionförbundets nye ordförande ett större revir att tycka åt.

 

Går vi genom statsbidrag och infrastruktursatsningar som gjorts i de nya regionerna Skåne och Västra Götaland mm så är utfallet mindre statsbidrag per invånare och mer skattepengar från de egna invånarna. Förvaltning och byråkrati har svält. Tredje spåret, citytunneln och en och annan led i Göteborg, ja, det är subventioner. Tänk om vi satsat dem i Jönköpings län vilken utväxling. 150 kilometer fart på alla våra järnvägar, elektrifierade banor och mycket mer.

 

Jönköping är ett fantastiskt fint län. Här finns småföretagarandans hjärta. Uppfinningsrikedomens moder. Under finanskrisen drabbades vi hårt av arbetslöshet men inte lika hårt som andra län. Tacka våra kluriga småföretagare för detta.


Vårt län är ett område i landet som kan skryta med har snabba kommunikationer både på väg och järnväg. Vi har inget storstadssyndrom, där transporterna står stilla i bilköer. Allt kommer fram och på rätt tid.  Genom att använda våra järnvägar bättre kan vi möta framtidens klimathot resa och frakta klimatsmart.

 

 I vårt län har vi en jättebra sjukvård. Våra läkare och vår sjukvård ser till att vi är friska innan vi går tillbaka till arbetslivet. Det är därför frånvaron på grund av sjukdom i länet är liten och arbetslösheten låg.

 

Vårt landsting går med 160 miljoner i vinst. Sköttes alla landsting som vårt skulle landstingsektorn spara 20 miljarder. Det är inte kris i sjukvården, det är kris bland dem som sköter Sveriges landsting.

 

Nu vill makthavarna från höger till vänster att folket inte skall få folkomrösta därför de anser folket inte tillräckligt bildat för detta. (Eller rättare sagt, de föraktar folkets kompetens) 

 

Ställ regionfrågan under prövning hos det högsta beslutande organet i länet, Folket, år 2014.


Men det törs inte makthavarna för då blir det inga läderklädda regionråds stolar och feta arvoden.



Av Lars-Håkan Halldin - 2 mars 2011 10:48

MIN KOMMENTAR

Jag har hela tiden tyckt att extremlinjen i EU:s jordbrukspolitik skall vi inte befatta oss med som parti. Vi skall klart deklarera vi står på förhandlingslinjen som innebär att vi ruckar sakta och långsiktigt på EU:s jordbrukspolitik.


Nu får ytterligare skit ute på landsbygden och med rätta de bönder som är kvar känner oro för framtiden. Eskil Erlandsson borde satt ned foten och sagt ifrån sådana här dumheter deltagaer Centeropartiet inte i.


Matlandet Sverige framstår i belysning av detta som något löjeväckande som inte inser sitt eget bästa.


Lars Håkan Halldin

Ob Centerpartist







S kräver nytt spår i jordbrukspolitiken

- När EU nu gör sig redo för ännu en jordbruksreform står Sverige ganska ensamt om att vilja avskaffa jordbruksstödet. Denna extremposition har gjort att vi hamnat utanför förhandlings­bordet, lyder deras omdöme.


"Inte på kartan"

"Dags att byta spår". Sverige måste överge kraven på slopat jordbruksstöd, anser socialdemokraterna i en ny rapport. Foto: Anders Nilehn

I en ny rapport föreslår socialdemokraterna att den svenska jordbrukspolitiken kan moderniseras genom klimat- och miljöåtgärder, stärkt konkurrenskraft och rättvis fördelning mellan medlemsländerna. 


- EU gör sig nu redo för ännu en jordbruksreform - senaste gången det begav sig var 2003. Precis som då kommer processen att präglas av heta känslor, nationella intressen och brutala nattmanglingar. Hur det går är det ingen som vet, men en sak är säker: någon storstilad nedmontering finns inte på kartan, konstaterar debattörerna.


På torsdagen träffar socialdemokraterna i riksdagen jordbruksminister Eskil Erlandsson för överläggningar om den svenska positionen inför jordbruksreformen. 


Pragmatisk inställning
S-rapportens huvudbudskap är att jordbrukssubventioner och marknadsinterventioner bör avskaffas på sikt - men att en mer pragmatisk inställning är nödvändig.


- Den borgerliga regeringen måste släppa det som i EU-sammanhang blivit en svensk extremposition som försatt Sverige utanför förhandlingsbordet, anser artikelförfattarna.


Debattinlägget är undertecknat av Europaparlamentarikerna Göran Färm, Marita Ulvskog och Åsa Westlund, miljö- och jordbruksutskottets ordförande Matilda Ernkrans samt riksdagsledamöterna Helén Pettersson och Pyry Niemi.




Presentation

Fråga mig

19 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2012
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Min gästbok tyck här


Ovido - Quiz & Flashcards