Är det slutet på EU-imperiet vi ser framför oss?

Churchills bevingade ord ”slutet på början” är nog rätt beskrivning av den process EU är inne i. EU-bygget som politikerna drömt om blir aldrig verklighet utan ett lösligare EU kommer växa fram.

Man har omgett EU med fictionen ”aldrig mer krig i Europa”. Den devisen ger legitimitet åt en union som är en hybrid. Varken statsbildning, union eller samarbete.

Rabbla siffror är meningslöst, ingen vill ändock se hur illa ställt det är med valutaunionens ekonomi. Lägg ihop valutaunionens låneskulder och jämför dem med zonens BNP. Då bör man ha ett glas kallt vatten tillhands när man förstått vidden av siffrorna.

Den ekonomiska krisen som uppkommit skyller man på allting utom på verkligheten. Alla vet, att krisen hade sitt ursprung i finanskrisen och de värdelösa värdepapper som jänkarna sålde till Europa. Dessa papper var i stort inte värda trycksvärtan men likväl köpte europiska banker skräpet.

Irland, Island, Spanien och i stor utsträckning Italien, Schweiz och Tyskland har låtit sig luras av jänkarna. Greklands och Portugals kriser är lite annorlunda. Den stora faran är att banksystemet utöver amerikanska skräppapper sitter på på statsobligationer från stater som fått skräpstatus. Troligen har man inte tagit förlusterna från de amerikanska värdepapperen fullt ut i finanssystemet. Nu skall man då börja bokföra statsobligationer från stater med kass ekonomi som skräppapper, vilket innebär att innehavet av obligationer skall bokas som förlust i bokslutet 2011, en rysare som vi ännu inte sett vidden av.

Alla de finansiella aktörerna inom finanssektorn lyder i stort under kapitaltäckningsreglerna (Basel 1) 8% av det utlånade kapitalet måste vara eget kapital. De papper som utgör säkerhet för utlånade pengar till problemstaterna är osäljbara ingen med förstånd köper dessa papper.

Den som lånat på dessa papper sitter med trumf på hand. Sänk räntan, förläng löptiderna annars betalar vi inte. Den Europeiska Centralbanken är klämd av detta faktum. Frågan är om banken ens uppfyller de kapitaltäckningsregler som alla andra banker är ålagda att följa. Det finns inget val, vänta och hoppas fordran en dag skall dyka upp som en oförutsedd intäkt, återvinning av gammal kreditförlust.

Politikernas förmåga att lösa upp detta tror jag är lika med noll om man inte kan övertyga Tyskland att betala. Landet har övertagandet av Östtyskland i färskt minne, något som man ännu inte hämtat sig från. Det var en rishög men de sydeuropeiska problemen är värre. Kan inte Tyskland, kan ingen. Vad återstår?. Fem länder gör statsbankrutt och lämnar valutaunionen Efter den smällen är EU bara en papperstiger. Det som kommer att återstå är en stor regleringskassa för den gemensamma jordbrukspolitiken.

Det påstås att vid senaste krismötet kunde man inte enas om varför man skall samlas till krismöte den 16 juli så illa ställt är det.

Den tanke som måste börja ta form nu hos de kloka politiker som trots allt finns vad kommer efter dagens EU. Kommissionen får gå, presidenten får gå direktiven för EU:s verksamhet måste arbetas om. Någon måste reda upp i röran - de heter nog Tony Blair och Anders Fough Rasmussen, kanske lillpojken Anders Borg får vara med..

LARS-HÅKAN HALLDIN
Brännelundcentern