RIKSBANKEN GÖR RÄTT

Riksbanken beslöt att höja räntan vid sitt senaste möte och uttalar underförstått att nu tar man itu med bostadsbubblan. Den amerikanska smittan har inte nått det svenska bankväsendet ännu och banken bedömer att tillfället är rätt att släppa luften ur bostadsbubblan. Man kan nog sluta sig till att räntan höjs ända till bostadspriserna minskat med trettio procent.

Banken kämpar med inflationen på råvaror och den kampen är inte framgångsrik. Olja, metaller och livsmedel stiger över hela världen. Dessa prisstegringar anammar från att vi överanvänder dessa råvaror. Metaller, olja och åkermark tillverkas inte längre utan vi måste använda dessa resurser smartare.

Nu måste banken ta itu med den svenska inflationen och skapa utrymme för prishöjningar på råvaror och då måste andra priser sjunka. Det är bostadsmarknaden, konsumentkrediter och krediter till finansiella instrument som måste få känna av att det svider när räntan gått upp.

Den stora risken är att inflationsnivån stiger över löneklausulerna i avtalen och att dessa löser ut då är vi inne i en svår inflationsspiral. Det är bättre stämma i bäcken än i floden.

Den nye Riksbankschefen är enligt mitt förmenade en bra och duktig Riksbankschef med lite mer insikt än många av hans företrädare. Han gör rationella bedömningar av vad som styr räntans nivåer. Han lotsar Riksbanken bort från att vara ett penning- politiskt institut till att vara en Riksbank som anger riktningen och djupet hur penningmarknaden skall utvecklas.

En myt som alla Riksbankschefer upprätthåller och för vidare är att det råder ett samband mellan inflation och räntans nivå. Detta är fel

En annan myt är att bankerna styrs av sin upplåningskostnad i Riksbanken. Bankernas upplåning är mycket marginell tjugo miljarder netto efter inlåning i Riksbanken gör reproräntans styreffekt försumbar. Det vet alla med insikt i hur finansiella marknader fungerar.

Det finns två parametrar som styr räntans nivåer den ena är hur mycket tillgängligt kapital det finns i banksystemet som går att låna ut med en medelhög risk. Den andra är TCW index. Enkelt uttryckt den bedömning våra handelspartners ute i världen gör av hur vår ekonomi går.

Ökar index då försvagas köpkraften i kronan och då stiger räntan. Minskar index då stiger köpkraften i kronan och då sjunker räntan. Dessa är de grundläggande parmetrarna.

Vi måste inse att värderingen av svenska fastigheter är mycket hög i relation till ekonomins köpkraft. Börjar det fallera med betalningarna i tex. Stockholm på övervärderade kommersiella fastigheter utlöses lavinen med ej överblickbara konsekvenser.

Den fråga Riksbanschefen bör ställa sig och till sin direktion varför ligger inte fastighetsmarknaden inom inflationsmålet. Hur kan vi stimulera bankerna till att göra upplåningen till fastigheter dyrare.

Låt oss anta att fastighetsmarknaden är tjugo procent övervärderad och den faller ner mot den nivån under en tvåårsperiod det innebär att en fastighet som är belånad till två miljoner har tappat fyra hundra tusen i värde. Det blir när bankerna kräver extraamorteringar som snöbollen börjar rulla, då fallerar också konsumtionskrediter och krediter till värdepapper. Luften går helt enkelt ur bubblan.